Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Tremånaderskontroll

Lillskruttan har varit på tremånaderskontroll. Hon utvecklas precis som hon ska. Längden mättes till 59,5 cm och hon följer sin kurva perfekt. Den väldigt brant stigande viktkurvan hade planat ut en aning och vikten ligger nu på 6450 g. Alldeles lagom stor bebis. 

L fick sin andra dos av Rotarix och så fick hon en spruta i vardera låret. Den andra av de två verkade göra ganska ont, men efter kramar och bröstet blev det bra igen. 

Eftermiddagen har varit en bergochdalbana. Vid lunch somnade L och sov som en stock tills dess att hon vaknade mitt i ett gallskrik strax efter tre. Hon var helt otröstlig och grät så att hon knappt fick luft. Tack och lov hade jag köpt alvedon som jag kunde ge och det verkade ganska snabbt. L orkade efter det vara vaken i lite över en timme och hon sover nu gott. Jag undrar hur hon kommer att må när effekten av alvedonen avtar. En får ge var fjärde timme, så efter sju nån gång kan jag ge om det skulle behövas. 

När jag skulle amma lilla avkomman innan fick jag göra det på golvet. Hon blev nämligen ledsen igen när jag tog upp henne. Jag misstänker att låren är så ömma att hon inte kan ligga i famnen som hon brukar, men på golvet med mig på alla fyra som en ko gick det bra. 

Jag har inte gråtit särskilt mycket sen lilla L föddes (typ inte alls sen förlossningen), men idag kom tårarna. Inte när hon skrek som värst, utan när alvedonen kickat in och hon log matt mot mig. Det var enormt jobbigt att se henne ha så ont och lättnaden var stor när hon mådde bättre igen. 

Jag sitter i soffan, halvt apatisk. Jag borde fixa något att äta, men jag vill inte riskera att väcka Lilla L. 

Fysioterapeut och katastroftankar

Igår var jag hos fysioterapeut. Lilla L är nästan tre månader gammal och hon börjar bli tung att bära. Jag behöver träna upp bålstykan. Jag hade inte fantastisk hållning innan graviditeten, men nu är den under all kritik. Jag brukar tycka att alla typer av rehabträning är tråkigt, men det här känns viktigt och övningarna är okej. Fysioterapeuten kände på magmusklerna och de är helt intakta. Nu ska jag träna hemma i två veckor och sen är det uppföljning. Min förhoppning är att jag så småningom ska lyckas tajta till "korsetten" och på så sätt slippa ryggont. Om magen blir lite plattare är det en önskvärd bonus, men det är inte högsta prioritet. 

Jag är en person som har lätt för att oroa mig och igår gick mina tankar fullkomligt bananas. Jag vet inte riktigt vad som triggade det, men plötsligt funderade jag över massa hemska scenarion. Sjukdomar, död och elände. Till slut somnade jag av ren utmattning. Jag älskar min dotter oändligt och jag lär oroa mig för henne resten av livet. Jag måste lära mig att hantera det. Jag måste. För både min och L:s skull. 

I morgon är det dags för BVC. Tremånaderskontroll och vaccination står på schemat. 

Rutiner

Lilla L styr det mesta gällande NÄR saker ska ske här hemma, men det finns en grundstruktur att utgå ifrån. Vi, eller mest jag, har skapat små rutiner för att få vardagen att fungera och för att vi ska må bra. Små saker som jag klamrar mig fast vid, som gör att jag kan slå på autopiloten då och då. 

Lilla L bestämmer när det är morgon. Det blir allt tidigare och snart når vi någon slags gräns, men än så länge funkar det. Ett tag hade vi morgon klockan sju. Det var tider det. De senaste dagarna har vi haft morgon mellan halv fem och fem. L har varit lite snorig och täppt i näsan, så även om hon hade kunnat ligga kvar och småprata för sig själv har jag inte haft hjärta att dra ut på uppstigandet. På vägen till badrummet trycker jag igång kaffebryggaren som jag laddat kvällen innan, kaffe är viktigt för mig. Särskilt om jag ska gå upp innan fem...

Efter toalettbestyren med saltvattenspray, snorsug (pga tillfälligt snorig näsa) och blöjbyte är det frukost för min del. L jobbar med babygymmet under tiden. När hon sen äter sin frukost somnar hon oftast ifrån och tar dagens första tupplur. Då har jag piggnat till och kan inte somna om. 

Jag ser till att duscha varje dag. Det gör att jag liksom kommer igång. L ligger då på en filt på badrumsgolvet. Hon har inte hur mycket tålamod som helst, men tillräckligt för att jag ska hinna det jag behöver. Hon gillar ljudet från den strilande duschen och det köper mig lite tid. L badar ofta samma dag som vi har tvättstugan. Hon kissar på handduken nästan varje gång och då är det skönt att kunna tvätta den sen. 

I övrigt går vi ut med soporna varje dag, tar en promenad varje dag, handlar ungefär varannan dag och tvättar en gång i veckan. I tvättstugan då alltså. Tvättar för hand gör jag när det behövs, det vill säga nåt bebisplagg varje dag. 

Jag försöker att alltid vara steget före i tankarna och när jag får en stund över fixar och förbereder jag så mycket som möjligt. Sortera tvätt, vika tvätt, diska, dammtorka... Jag låter ingenting bli för stort eftersom det då lätt skulle kunna bli mer än jag mäktar/hinner med. 

För mig känns det viktigt att vara effektiv när jag har möjlighet, för när L är vaken vill jag prioritera henne. Vissa dagar består av amningsmaraton och då får jag verkligen inte mycket hushållsarbete gjort. Men. Det gör ingenting. Jag är mamma till världens ljuvligaste unge. Städa är mindre viktigt.