Plötsligt händer det. Eller ja, inte så plötsligt kanske. En cykel på 50 dagar blev det till slut.
Eftersom undersökningen av livmodern ska ske efter mens men före ägglossning började jag direkt jaga rätt på folk. Jag började med att ringa den lokala gynläkaren. Där kunde de ta emot mig i augusti. Det blev lite svettigt ett tag, men när jag ringde kliniken var det inga problem. Det blir längre att åka, men det är det värt. Den 4/5 är det dags.
Jag frågade lite extra kring undersökningen. Det är till min lättnad inte samma undersökning som när äggledarna kollades. Att kolla livmodern ska tydligen vara lindrigare. Jag vet att äggledarkollen (HSS kallade de det i min journal) upplevs olika och att jag inte tillhör den lyckliga skara som inte känner mer än lite lätt obehag. Det var den värsta smärta jag upplevt så här långt. Hur som helst. Den undersökning som väntar är inte hela grejen med att blåsa upp en ballong inuti mig och det där, utan det "bara" lite koksalt som ska sprutas in. Jag kommer att ta det säkra före det osäkra och ta rekommenderad dos smärtstillande en timme innan.
Jag passade också på att fråga om medicinering vid långa cykler. När jag sa till barnmorskan jag pratade med att denna cykel var på 50 dagar sa hon: "Nämen åååååh! Klart att du ska få tabletter för det!" Det kändes bra.
Nu händer det äntligen nåt!!