Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Längtan och väntan

Jag har varit duktig på att hålla i pengarna senaste tiden, men i förrgår var det äntligen dags för ett välbehövligt frisörbesök. Jag behövde klippa topparna och kapade sex, kanske sju, centimeter på längden och så blekte jag slingor. Det var cirka tio centimeters utväxt. Ingen på jobbet har sagt ett ord. INGEN. Jag bleker så klart slingor bara för min egen skull, men att ingen kommenterat? Jag tvivlar direkt på mig själv och tänker att det måste vara hemskt fult eftersom ingen sagt nåt. Väl spenderad tusenlapp. 


Nu när undersökningen av min livmoder närmar sig väcks barnplanerandet till liv igen. Jag kommer på mig själv med att fundera över var bebisens kläder ska ligga, var spjälsängen står bäst, vilken barnvagn jag ska välja osv. Det är så jäkla dumt att jag hamnar där så lätt. Risken finns ju att jag får ett negativt besked efter undersökningen och det innebär isf ännu mer väntan. Jag önskar att jag kunde hålla mig neutral, men jag längtar så otroligt mycket efter en graviditet och ett barn. Jag ska inte heller sticka under stol med att en föräldraledighet känns väldigt lockande. Mest längtar jag förstås efter själva barnet. Längtan och väntan. Längtan och väntan. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: