Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Längtan

Storhelg och hormoner. Jag har firat jul med min "originalfamilj" men längtar halvt ihjäl mig efter min egen stjärnfamilj - D, katten och bebisen. Bebisen har jag förstås med mig, men jag längtar efter att ha det lilla livet i famnen. D kommer om bara några dagar. Katten (som är D:s) vet jag inte när jag kan träffa igen. Jag är vanligtvis väldigt självständig och har sällan problem med att vara själv, men nu längtar jag typ hela tiden. Jag vill samla min flock och inte släppa någon av dem längre bort än att jag kan se dem. 

Dagen idag har känts lång. Jag vaknade alldeles för tidigt och har inte gjort något på hela dagen. Om jag inte haft några fysiska krämpor hade jag mått bra av en promenad, men det gör helt enkelt för ont. I stället ligger jag alltså här i soffan och längtar. Jag har ingen lust att vara social i övrigt, med vänner och så, det är mina närmaste jag vill ha hos mig. 

Jag har sovit en stund mitt på dagen idag, men det är inte omöjligt att det ändå blir tidigt i säng. Jag är längtig och sliten och vill sova bort tiden. Jag är ledig i morgon också, sen är det bara tre arbetsdagar att klara av innan D äntligen kommer på fredag kväll. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: