Något som provocerar mig är när andra människor säger åt mig vad jag klarar eller inte klarar. Som gravid får jag en hel del såna kommentarer. Jag kan inte sitta si eller lyfta så. Inte göra det och helst låta bli nåt annat. Min graviditet har lockat
fram tråkiga sidor i människor på jobbet. Hur länge jag kan jobba är också andras business tydligen. Vissa undrar om jag inte ska gå hem på föräldraledigt snart. Min bebis väntas komma i månadsskiftet februari-mars. Jag tänker INTE slösa föräldradagar
redan nu. Det skulle vara vansinne! Jag försöker tänka att folk agerar med någon slags omtanke och jag bemöter kommentarer så trevligt jag kan, men helst vill jag bara ryta till. Jag är fullt kapabel att själv avgöra vad jag kan och inte kan.
Vecka 29
Jag går nu in i vecka 29. De senaste dagarna har tröttheten ändrat karaktär igen. I början av graviditeten var jag som en zombie och tröttheten blockerade allt annat. Sen har det mest varit en tröghet i kroppen och brist på energi och ork. Nu har
en sömnighet smugit sig på igen. Redan vid lunch kan jag känna att jag skulle behöva sova en stund, inte bara vila. Det gör att eftermiddagarna på jobbet blir otroligt sega. Jag kan inte gå ifrån och sova hur gärna jag än skulle vilja.