Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Magen vecka 9+4

Magen ser kanske inte jättestor ut på bilden, men det börjar bli svårt att "klä bort" putet.

Snart...

Snart är det alltså dags. Ultraljud. I morgon klockan tio. Skräckblandad förtjusning. Antingen ser allt ut som det ska, eller så gör det inte det. I morgon får jag veta om jag ska fokusera på nuvarande graviditet eller blicka framåt mot nästa. Det ska bli skönt att äntligen få veta. 


Jag var på MVC idag, men bara för att träffa en sköterska och ta blodprov. Mitt Hb låg på 127, och det var tydligen bra. Om jag behöver ändra Levaxindosen hör de av sig, annars fortsätter jag med en tablett om dagen. Det kändes märkligt att svara på frågor om vilken vecka jag är i, när jag misstänker att graviditeten avstannat. 

Idag jobbade jag med en av de få som vet om min graviditet. Hon sa att jag var fin och att det syns så tydligt på mig. Jag vet... Magen växer. Hade jag inte läst så mycket "skit" på nätet om missed abortions och sånt, så hade jag inte tvekat själv. Magen växer, jag har inte haft ont och jag har inte haft någon blödning. Nu vet jag att det inte är någon garanti för nånting. 

Men. Snart får jag veta. 

Sömnig

Jag är så väldigt sömnig idag. Det är tråkigt att D jobbar, men det ger mig tid för välbehövlig vila. Katten gillar det. Hon vill aldrig att vi ska gå upp. Jag tycker det är tråkigt att inte orka, men det är som det är. Det är bara att gilla läget. 


Jag pendlar mellan att tänka att jag inte är gravid längre och att tänka att jag är en av de lyckligt lottade som är gravida utan symptom. Jag vill förstås inte må illa och kräkas, men eftersom båda mina systrar haft det så var jag säker på att det skulle bli så för mig också. Jag har bara haft lättare illamående några dagar och ganska stora problem med aptiten, men inte mer än så. Om fyra dagar får jag veta.