Det här försöket känns annorlunda jämfört med första. Det behöver egentligen inte betyda något alls, men ändå. Jag för anteckningar i stort sett dagligen för att kunna titta tillbaka och eventuellt se något mönster. En av de viktigaste skillnaderna är att inte en enda droppe blod synts till den här gången. Jag vet iofs att det inte heller behöver betyda nåt. Det är normalt att blöda lite. Lika normalt är det att inte blöda alls. Det är normalt att få tidiga symptom. Lika normalt är det att inte känna något alls. Det finns inget sätt att veta förrän jag testar på tisdag.
Jag känner mig inte gravid, hur nu det ska kännas, men jag kan inte förneka att jag ändå hoppas. Ju närmare testdag jag kommit desto oftare har jag tänkt "tänk om..." Tänk om jag faktiskt får positivt på testet. Tänk om jag faktiskt är gravid. Tänk om jag faktiskt får en liten bebis i månadsskiftet februari-mars nästa år.
Sen finns den andra "tänk om"-sidan också. Tänk om det inte funkade den här gången heller. Mina arbetsuppgifter kommer att se annorlunda ut. Jag kommer inte att kunna vara borta från jobbet lika "ostraffat" som hittills. Nya kollegor innebär att jag måste förklara min märkliga frånvaro på ett eller annat sätt. Fler kommer att veta. Jag kommer att ställa till det på jobbet. Vara besvärlig och behöva ledigt med relativt kort varsel.
Dagen idag då. Jag har vilat och sovit. Jag har också duschat, handlat, diskat, vattnat, läst, stickat och lyssnat på ljudbok. Jag har alltså inte slitit ut mig precis. I morgon är dagens happening tvättstugan. Idel äventyr med andra ord.