Nu jobbar jag alltså heltid igen. Jag har bara gjort det i två dagar än så länge, så det är lite tidigt att utvärdera hur det går. Jag håller mig flytande i alla fall.
Igår på jobbet sa kollegorna att det nog varit den värsta dagen någonsin. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag inte håller med. Jag gillar inte att jag blivit så "avtrubbad", men jag gillar att jag blivit bättre på att skärma av mig och inte ta åt mig av allt som inte fungerar.
Min sömn är annorlunda. Jag vaknar alltid till vid två, oklart varför, men i övrigt sover jag som en stock. Jag hoppas att det är ett bra tecken. Jag väljer att tänka så iaf, att sömnen äntligen fungerar. Inte att kroppen är så slut att jag hade kunnat sova jämt.
Träningen då. Kroppen skakar fortfarande vid tyngre pass, men jag försöker träna ändå. Jag har de lättaste vikterna för att inte slita på kroppen ner än nödvändigt. Det känns bra att röra på sig och jag mår bra av att ha rutiner.
Jag mår bättre efter att ha jobbat mindre under tre veckor, men jag är ju inte out of the woods än. Jag måste vara vaksam på kroppens signaler. Men. Jag kämpar på.