Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Cd 7

Då var Letrozol-kuren över för den här gången. Jag tog sista tabletten alldeles nyss. Huvudvärken sitter som ett band runt huvudet, men jag tror att jag kommer att klara dagen utan huvudvärkstablett. Jag ska iaf försöka. 


Idag ska jag jobba över en timme. Jag har blandade känslor inför extratid. Jag är sliten och borde hålla mig till min heltid, men samtidigt känns det bra att ha lite timmar på kompkontot eftersom jag är borta från jobbet då och då för läkarbesök. 

Cd 6

Det är fjärde dagen med Letrozol. Jag har haft huvudvärk, men inte ens i närheten av lika illa som de andra två omgångarna. En får vara glad för det lilla. Känslomässigt labil och vansinnigt trött har jag varit, men om det är tabletterna eller bara så som jag är vet jag inte. Letrozol, Ovitrelle, Lutinus och Provera. Jag har liksom gått vilse i min egen kropp känns det som.  Allt går ut på att räkna dagar, känna efter, hoppas och vänta. På måndag är det cd 12 och då ska jag börja med ägglosningstest. Måtte Letrozolen ha gjort vad den ska den här gången så jag kan få fullfölja försöket. 


Egentligen skulle jag ha varit på danspass i kväll, men jag orkade inte. Det är lite för mycket med annat. Mina gamla arbetsuppgifter ska avslutas och de nya ska påbörjas. Många har förväntningar på mig, både gällande det nya och det gamla, och just nu behövs jag överallt. Jag ska lämna över och ta över samtidigt. Det är utmanande för mig som stått med nästippen mot den berömda väggen och därför ligger jag nu raklång i soffan och vilar och är rädd om mig. 

Tisdag

Det blev en lång kväll igår. Jag orkade inte ta någon promenad och jag åt bara lite yoghurt till kvällsmat. I övrigt låg jag mest i soffan och grubblade över livet. Jag kände ett behov av att ringa min partner och fråga om han är säker på att han vill fortsätta tillsammans och om han verkligen älskar mig, men jag lyckades stå emot. Vi har precis pratat om det (flera gånger om till och med), men mitt bekräftelsebehov är enormt. Jag hade velat höra det var femte minut för att försäkra mig om att det inte förändrats. Att vila i att allt faktiskt är bra just nu är något jag behöver träna på. Likaså behöver jag träna på att förstå att jag är älskad. (Hur en nu tränar på det.) Det min partner funderat/funderar på rör egentligen inte mig, även om det så klart påverkar mig i längden, men min hjärna har svårt att se skillnaden och drar slutsatsen att han är osäker på vad han känner för mig. En av mina sämre sidor är att jag alltid vill lösa saker åt andra. Det behöver förstås inte alltid vara dåligt, men i de flesta fall löser människor det de vill lösa på sitt eget sätt. Min utmaning är att bli bättre på att backa och enbart stötta i stället för att ta över problemet och göra det till mitt. En kan väl säga att jag är ett skolboksexempel på en "duktig flicka". 


Jag har drömt röriga, stressande drömmar och vaknat flera gånger i natt, men jag upplever ändå att sömnen varit helt okej. Det känns som att jag sovit djupt när jag väl har sovit. Nu är det dags att ta itu med den här dagen.