Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Påskhelgen

D har varit här, men han åkte idag på förmiddagen. Han kom hit natten mot långfredagen och det har varit så otroligt härligt att vara tillsammans igen även om det bara var i två dygn. 

Vi har inte gjort något särskilt, bara myst. Bara och bara förresten - det är faktiskt inte så bara. Jag fick hjälp med lite praktiska saker också. D har roat L medans jag duschat. Vi har hjälpts åt att handla och bära hem varorna. Jag fick hjälp med att gå ut med soporna.  Vi har lagat mat, tittat på film, ätit pizza, kramats och pussats. Att få sova nära igen var alldeles fantastiskt. Jag brukar krypa ner i en kall säng efter nattamningarna, men nu har jag krupit ner i en varm säng och in i en varm famn. Och så har D skämt bort mig och kommit med kaffe och annat så fort jag velat ha. En riktigt lyxig helg. Fast allra lyxigast är det faktiskt att ha haft sällskap av världens bästa partner. Alla de där andra praktiska grejerna klarar jag själv bara det att det tar lite längre tid utan hjälp. 

Det svåra är att räcka till. Till vardags vilar jag någon stund dagtid för att kompensera sömnen jag missar när L äter "nattamat". Nu när D varit på plats har jag inte velat slösa bort kvalitetstiden så jag har inte vilat. När det gäller så kort tid är det värt  det, men oj vad trött jag är nu. Jag är helt slut. 

Lilla L har knorrat från och till i eftermiddag och det har tagit tid att få till det här ganska spretiga inlägget. Allt oftare funderar jag på bloggens vara eller inte vara. Tanken var från början att dokumentera min väg till ett barn. Nu finns hon och jag vet inte om jag ska fortsätta skriva. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: