Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Så här i valtider

När lagen skulle ändras så assisterad befruktning blev tillgängligt även för ensamstående var det två partier som var emot. Det var inte helt överraskande SD och KD. 

Just nu ligger min dotter och sover lugnt. Hon är en lycklig, trygg och älskad unge. Vi har ett bra socialt skyddsnät, stabil ekonomi och massor av kärlek omkring oss. Jag är en bra förälder och jag vet att jag kan ge henne en fin uppväxt. Jag har egentligen aldrig tvivlat på det, men det finns alltså partier som anser att min dotter aldrig borde fått bli till. I alla fall inte genom assisterad befruktning. Om det däremot funnits en pappa som lämnat oss hade det varit en helt annan sak. Logiskt? Inte i mina ögon. 

Kärnfamilj. Jag kommer själv från en sådan. En mamma, en pappa och fem barn. Det fungerar för många, men när det var dags för mig att bilda familj var kärnfamiljen inte något som passade. Jag var inte beredd att välja bort barn bara för att jag inte hade möjlighet att följa normen. Jag kan verkligen inte förstå det där med att kärnfamiljen (med en mamma och en pappa) per automatik skulle vara det bästa för ett barn. Det finns väldigt många andra faktorer som väger tyngre. 

L var otroligt efterlängtad och hon är oändligt älskad. Hon är biologiskt, ekonomiskt och juridiskt "min" (mest är hon förstås sin egen), men blod är inte alltid tjockare än vatten. Vi är en stjärnfamilj, D, L, katten och jag. Det som binder oss samman är kärlek. 

Blivande kompis?

En av mina närmaste vänner är exakt ett halvår yngre än jag. Igår föddes hennes dotter, så våra barn kommer att ha precis samma åldersskillnad (så när som på två dagar). Jag hoppas att våra små i framtiden kommer att gilla varandra och ha lika mycket kul ihop som vi haft. Det är förstås inget jag kan eller tänker försöka styra över, men jag hoppas. Hur som helst är jag så otroligt glad för min kompis skull. 

Det är så kul att jag och min kompis följs åt i detta och det ska bli roligt att kunna umgås lite under föräldraledigheten. Jag känner ingen annan som är hemma på dagarna och föräldragruppen har inte bidragit alls på den fronten. Det är nämligen bara jag och en förälder till i vår "grupp". 

Lite avundsjuk blir jag på min kompis som nu är mitt uppe i värsta bebisbubblan. Jag tyckte att min förlossning var en otroligt häftig upplevelse och jag skulle mer än gärna göra om det. Dygnen på bb och första tiden hemma var bland  det mysigaste jag varit med om. Riktigt stort var så klart att äntligen få se vem som legat i magen så länge och sen få ta med det lilla knytet hem. Att kärleken till det lilla livet sen bara växer och växer gör ju inte det hela sämre heller. 

Fantastisk helg

D har varit här i helgen och vi har haft det otroligt mysigt. Många verkar inte tro att det går att ha ett distansförhållande under en längre tid, men vi har klarat det i snart tre år. Det är klart att det varit enklare om vi bott lite närmare varandra, men vissa saker råder en inte riktigt över. Det ser ut så här och vi har fått det att funka så här långt. Med kärlek, respekt, kommunikation, envishet och tålamod kommer en långt. Nu är det fem veckor tills vi ses igen och jag längtar redan. 

L:s utveckling. Vilket äventyr jag får vara med på! L förflyttar sig nu ganska snabbt, men hon har inte riktigt kontroll. Hon står ofta i krypställning eller på händer och fötter, men ålar sen baklänges och hamnar ofta under sängen eller byrån utan möjlighet att själv ta sig därifrån. Hon backar helt enkelt tills det tar stopp. Hon förstår och roas av "titt-ut", hon testar nya maträtter med stor nyfikenhet och när vi sjunger visar hon tydligt att hon har favoritsånger. L älskar att bada och hennes hud är tack vare flitigt smörjande i så bra skick att hon kan få bada aningens oftare än en gång i veckan. 

Det är inte alltid enkelt att vara ensamstående förälder, men jag känner mig otroligt lyckligt lottad. Det har varit kämpigt ett tag när L:s sömn inte fungerat så bra, men jag försöker tänka "this too shall pass". Vi tar en dag i taget och gör så gott vi kan, L och jag. Livet är fint just nu.