Jag vill helst inte att min lilla fjompa sover på mage, men tänker att det nog är okej. Jag lägger henne alltid på rygg och hon klarar ju att vända sig själv. Att hon vrider, vänder och fastnar med armen under sig när hon kommit för nära
spjälorna tycker jag är jättejobbigt. Hon säger ju ingenting, utan ligger som hon hamnar. Jag antar att det inte är så obekvämt som det ser ut, men det stressar hennes hönsiga mamma. Jag försöker tänka att det bara är tillfälligt. Inte att jag oroar
mig, men att hon snart är så stor att hon själv kan fixa till när hon hamnar tokigt. Oron har jag sedan länge förstått att jag måste lära mig leva med.
Sömn
Min dotter vänder sig till mage ungefär en miljard gånger per natt. Hon rör sig jättemycket i sömnen och snurrar, vrider och vänder. Ofta fastnar hon mot sängens kanter och kommer bara halvvägs runt. I natt hittade jag henne med ansiktet närapå inkilat
mellan madrass och spjälskydd. När jag rent reflexmässigt ruskat om henne så hon vaknade, såg jag att det fanns mer utrymme än jag först trott och att hon kunde andas utan problem, men mitt hjärta stannade för en stund. Hon
sover nog ganska bra, men jag gör det inte. Jag vaknar ett par gånger i timmen och tittar till henne och flyttar på henne om det behövs. Det känns som att jag inte hinner komma ner i djupsömn.