Mamma och pappa har varit gifta i över fyrtio år. Mamma är inte ens 63, men fick en Alzheimerdiagnos för några veckor sen. Pappa drar ett tungt lass och är fantastisk med henne trots att sjukdomen gjort henne förändrad, och det där med "i nöd och
lust" ställs verkligen på sin spets nu. När jag och L skulle åka idag hem stod mamma och pappa och vinkade i fönstret som de alltid gjort. De var så fina att jag blev alldeles rörd. Det blev så påtagligt hur skört livet är. Jag sörjer
att L inte kommer att få lära känna sin mormor på riktigt, så som hon egentligen är, men jag är tacksam över att jag är föräldraledig så att vi har möjlighet att tillbringa så pass mycket tid med mina föräldrar som vi gör.
Idag är det tre år sedan jag och D blev tillsammans. Det har hänt så mycket under dessa tre år. Vi har haft våra stormar att rida ut, men han är fortfarande min livskamrat och bästa vän. Tre år.