Jag var på sätt och vis mamma förra julen också, men i år är första julen med bebis på utsidan. Jag minns att L var så lugn och stilla i magen på julafton att jag hann bli lite orolig, men att hon var vaken en del på kvällen. Det var så mysigt
att känna hennes rörelser. L var över lag en väldigt stillsam bebis när hon låg i magen, men hon tar igen det nu.
Det är snart tio månader sen hon föddes, min dotter. Det känns som en evighet sen, samtidigt som det känns som att det var alldeles nyss. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag är någons mamma. Att L är min dotter. Min dotter.
Vår lägenhet är förresten uppsagd och kontraktet upphör på L:s ettårsdag. Vi ska flytta till en trea!