Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Min dotter

Jag började skriva på ett inlägg i morse, men det kom så att säga annat emellan och jag hann aldrig så långt att jag publicerade det.

Jag fick smärtsamma sammandragningar under natten/tidiga morgonen. Det var inte jätteilla, men jag ringde förlossningen och fick komma in på kontroll. Det visade sig att jag var 5-6 cm öppen och jag fick stanna kvar. Plötsligt var det på riktigt. 

Lång historia kort. D hann inte fram, men mina systrar var med mig. 17:14 anlände min lilla dotter och D var på plats strax innan sju. 

Min lilla avkomma vägde in på 3690 g, hon är 52 cm lång och alldeles, alldeles ljuvlig!

Nu vilar vi ut i familjerum på BB. Jag återkommer med bättre rapport så småningom, först behöver jag landa i allt detta fantastiska. 

Sammandragningar

Jag har mycket sammandragningar nu i kväll. Jag kan inte säga att det gör direkt ont, men de är kraftigare än tidigare och skönt det då inte. Sen är jag i och för sig enormt trött och det brukar leda till mer sammandragningar så jag ser det inte som något tecken på att förlossningen är på gång. 

Idag har jag av flera på jobbet fått höra att jag är stark och duktig som jobbat så här länge. Det är klart att  det är roligt att kollegor har positiva omdömen om en, men jag delar inte deras syn. Jag är varken stark eller duktig. Jag har jobbat för att jag haft turen att orka och klara av att göra det.  Det har ingenting med varken styrka eller att vara duktig att göra. Det gick helt enkelt. 

En kommentar som värmde mer var den om att jag är modig och stark som bildar familj på det sätt som passar mig. Det är jag faktiskt stolt över. Jag har haft en enorm barnlängtan under så många år och jag är nu på väg att nå min dröm. Jag har vågat trotsa normer och fördomar.  Jag har sparat ihop tillräckligt med pengar för att bekosta äventyret själv och jag är väldigt redo för föräldraskap. 

Vecka 39+3

I natt sov jag tre timmar sammanhängande! Jag vet inte när det hände senast och blev lite chockad när jag såg hur mycket klockan var. Det brukar vara nära på exakt en timme mellan mina uppvaknanden. Att jag inte kunde somna om och att min dag därför började halv fem ska jag försöka att inte tänka på. 

Igår tog jag ut komp och gick tidigare från jobbet. Min ersättare har ju börjat och det var okej för kollegorna att jag gick, så jag ställde inte till det på något sätt. Egentligen vill jag spara min komp, men jag orkade bara inte jobba mer. I huvudet är jag inte en engagerad heltidsanställd längre och har inte varit på ett tag heller. Jag har redan gått på mental föräldraledighet. Bara två dagar kvar till den riktiga föräldraledigheten börjar. 

Min halvlediga eftermiddag tillbringade jag i tvättstugan och i soffan. Det mest spännande som hände var att torkskåpet visade sig vara trasigt och bara kunde blåsa kalluft, så jag blev likt förbannat tvungen att hänga upp blöta kläder i lägenheten. Jag brukar vanligtvis inte använda torkskåpet, men tänkte unna mig det idag. Dumt tänkt. 

Jag känner hela tiden efter om det inte finns nåt litet tecken på att förlossningen är på gång. Jag fattar ju att en märker det tids nog ändå, men jag vill ha koll så tidigt som möjligt. Det tar nämligen D cirka nio timmar att resa hit - när han väl kommit på ett tåg alltså. Jag kommer inte att vara ensam fram tills dess att han är på plats, men det är D jag allra helst vill ha nära. Mina systrar kommer att vara med mig fram tills dess att han kan ansluta. Det blir väl mest troligt att jag redan är på BB då, men jag hoppas ändå att han hinner.