Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Vecka 38+6

Igår hade jag ganska kraftiga sammandragningar. De kändes inte riktigt som vanligt, de kändes mer, skarpare liksom. Samtidigt sparkade bebisen som en tok. Det är trångt i magen nu, så det var skönt att ligga raklång i soffan medans det lilla livet stökade runt som värst. Jag hann tänka/börja hoppas på att något var på gång, men bebisen somnade och sammandragningarna avtog. Ingen bebis än alltså. 

Efter jobbet igår fikade jag med en kompis och var sen inte hemma förrän närmare sex. När jag hade fått i mig kvällsmat var jag så vansinnigt trött. Det är egentligen inte så ansträngande att ta en fika, men jag har inte energi så det räcker för såna fantastiska äventyr. Tänk om förlossningen faktiskt hade startat igår. Hade jag då fått ny ork? Har kroppen något reservaggregat som kan kicka igång? För jag vet inte om jag hade orkat föda något barn så trött som jag var. 

Idag jobbar jag till halv tre och har efter det inga mer planer för dagen. Jag ska bara gå hem och lägga mig. I helgen behöver jag komma ikapp med grejer här hemma igen. Städ, disk och tvätt. Jag vill att allt ska vara i ordning hela tiden eftersom jag skulle kunna föda barn när som helst, men jag orkar inte. Det skulle förstås vara trevligare om diskho och tvättkorg är tomma när jag kommer hem från BB, men det gäller att välja sina strider. Prio ett måste vara vila. Och att bära ut soppåsen kanske. 

Nu ska jag vagga in i duschen och göra mig redo för ännu en arbetsdag. Snart, snart, snart har jag jobbat klart!



Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: