Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Rapport från MVC-besöket

Jag blev "godkänd" vid den här kontrollen också, men det fanns lite småsaker att anmärka på. 

Min vikt var okej, bara ett kilo upp sen senast. Blodtrycket var som vanligt ganska lågt, så det var också bra. Så järnvärdet då... 110 är vad en enligt barnmorskan ska ha som lägst och det var vad jag låg på idag. Jag anade det, eftersom jag känner mig svagare än jag brukar. Jag bör alltså kämpa på med Niferex och se om värdet är bättre nästa gång. 

Efter samtal kring förlossning, sammandragningar, val av BVC och annat var det dags för kontroll av bebisen. Bebisen ligger nu långt ner, med huvudet nedåt. Hjärtslagen låg på 142, det var lägst hittills men inget konstigt. SF-måttet hade inte ökat alls sedan förra mätningen, men det var heller inte oroande. En får ha samma mått tre gånger, sen får en göra tillväxtultraljud. 

Eftermiddagen på jobbet var jättetung. Jag var skakig och orkeslös. Nu blir det vila resten av kvällen för att orka jobba igen i morgon. 

Ungefär en månad kvar

Att fotografera sig själv är inte det enklaste, men jag ville föreviga magen på något sätt. Bildkvaliteten är lite dålig eftersom jag tog korten med min systemkamera och sen fotade displayen med mobilen, men så här ser jag alltså ut nu. 

Jag tänker försöka dokumentera lite mer framöver och samla lite foton av flera orsaker. Jag vill kunna se tillbaka och minnas, jag vill att bebisen ska få se och jag vill eventuellt göra en fotobok till D så småningom. 

Det är en alldeles lagom kula nu tycker jag. Det ska bli spännande att se hur mycket den växer sista månaden. Jag är också nyfiken på hur det blir när bebisen kommit. Kommer det att kännas tomt utan magen? Hur fort kommer magen dra ihop sig igen? Hur kommer min kropp se ut/kännas efter graviditet och förlossning?

(null)

(null)

(null)


Förkyld

I fredags vaknade jag och var jätteförkyld. Jag har som väl är inte haft feber, men det har ändå varit  tufft. Jag undviker alla sorters värktabletter så gott jag kan, så den enda lindringen är vila och te med honung. 

Detta är absolut inte min värsta förkylning ever, men jag blev så besviken över att jag prickade in min och D:s helg, vår sista myshelg innan förlossningen. Vi hade det förstås fint ändå, men jag hade föredragit att vara piggare. Jag vet inte hur det är för andra, men jag blir som gravid mer påverkad av en förkylning än jag blir i vanliga fall. Jag tänkte i söndags kväll att jag kanske kunde jobba halvdag på måndagen, men så blev det inte - det blev lite mer än en timmes extratid i stället. Flera kollegor var sjuka och det fanns inte en enda vikarie att få tag på. Jag bet ihop. Hade jag varit sämre hade jag varit tvungen att gå hem ändå, men jag kunde inte med lämna mina kollegor när jag bara var förkyld. 

Det är halvkaos på jobbet idag också, men jag slipper troligtvis extratid i alla fall. Jag tar en dag i taget och ser vad jag orkar. Jag har en månad kvar till beräknad förlossning och jag tar inte för givet att jag klarar att jobba hela månaden, men jag tänker försöka. 

I morgon ska jag till MVC igen. Med tanke på att jag känner bebisens kraftigaste sparkar ganska högt upp tror jag att hen ligger med huvudet nedåt, men jag vet inte säkert. Jag har inte lyckats känna vad som är en fot eller så, jag tycker att det sparkar och bökar i stort sett överallt. Just nu är det väldigt stilla i magen och jag gillar inte det. Jag förstår ju att bebisar måste sova, men det känns lugnare för mig när jag känner mycket rörelse. 

Hos barnmorskan planerar jag att ta upp detta med sammandragningarna och så ska jag fråga om jag helt kan strunta i järntabletterna nu. Magen har helt gett upp... Jag ska också be om att det framgår väldigt tydligt i min journal att jag är ensam förälder till bebisen. Under förlossningen vill jag nämligen helst slippa förklara det för alla inblandade och om D hinner fram vill jag inte att han ska hamna i situationer där han blir kallad "pappa".