Som väl är så är majoriteten positiv till hur jag väljer att göra. De lyssnar på vad jag säger och förstår varför jag gör som jag gör. Jag har inte ett så pass tungt jobb att jag ansöker om graviditetspenning. Jag har ont, men har inte så stora hälsoproblem
att jag behöver vara sjukskriven. Föräldradagarna vill jag spara och använda när min bebis faktiskt finns på utsidan. Alltså återstår alternativet att jobba på som vanligt. Det fungerar för mig. Om det plötsligt inte skulle fungera skulle jag så klart
välja en annan lösning. Jag är inte dum. Jag är 37 år och anser mig vuxen nog och fullt kapabel att fatta beslut gällande mig själv och mitt ofödda barn.
Provocerande
Det finns människor som blir provocerade av att jag fortfarande jobbar och att jag planerar att göra det ett tag till. Jag förstår verkligen inte varför. Det är uteslutande kvinnor som hittills haft starka åsikter i frågan. Ofta drar de upp
nån egen graviditet som ligger typ 30 år bakåt i tiden och säger nåt om att de tyckte det var bra att vara hemma sista månaden. Jag respekterar deras val. Bra att det fungerade för dem. Synd bara att jag inte får samma respekt tillbaka.