Jag längtar också efter att kunna röra mig obehindrat igen. Jag vet att det absolut kunde varit värre, men jag är väldigt begränsad rent fysiskt. Igår vilade jag hela dagen, men idag har jag städat och tvättat. Som följd av dagens utsvävningar har jag
haft jättemycket sammandragningar och magen har varit hård som en nypumpad basketboll. Sammandragningarna verkar bli kraftigare och kraftigare. De gör fortfarande inte direkt ont, men vissa är väldigt obehagliga. Foglossning gör att
jag har svårt att utföra rörelser där fötterna behöver lyftas mer än typ tjugo centimeter från marken. En av dagens stora utmaningar är därför att få på mig kläder, särskilt strumpor. Jag har gett mig katten på att jag ska jobba ända
fram till förlossningen, men stundtals kan jag undra om det är rimligt att sikta på det. Jag får ta en dag i taget.
I torsdags var jag på studiebesök på förlossningen och BB. Nu har jag koll på vart jag ska när det är dags och hur rummen ser ut. På "mitt" BB finns bara familjerum och partnern får stanna under hela vistelsen. Jag har talat om för mina
två systrar att de är välkomna att vara med mig på förlossningen fram tills dess att D hinner fram, så nu börjar liksom bitarna att falla på plats. Jag vill så otroligt gärna ha med D, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Det finns flyg,
men direktflygen går inte så ofta. På lördagar går inga flyg alls vad jag kan se. Tåg tar cirka nio timmar. Min barnmorska har sagt att jag nog kan få komma in på bedömning på förlossningen eller i alla fall ha en tätare kontakt med dem för att
få hjälp att avgöra när det är dags för D att komma. Jag ska till MVC igen på onsdag och då pratar vi nog vidare om förlossningen.
Jag har packat det mesta gällande BB-väskan. Alla bebiskläder jag fått ärva efter mina syskonbarn är nu nytvättade och väntar på att bli sorterade efter storlek och lagda i byrålådan. Vagnen är bäddad. Spjälsängen bäddas så snart lakanet är torrt
efter tvätten. Jag känner mig redo att bli mamma, men hoppas på att knodden stannar i magen några veckor till.
Åh, lite läskigt men också spännande att vänta sista tiden sådär! Allt kommer säkert att gå bra. Hoppas att D hinner fram i rimlig tid!
När jag fick mitt barn så tyckte jag att det var så himla skönt när foglossningen släppte. Var så gruvligt trött på den. Och att inte kunna böja sig. Fick iofs ont på nya ställen, men bra med variantion ;)
Hoppas hoppas att du skriver om hur det känns sen när bebisen är ute också!