Mitt livs tonartshöjning

Tre dagar

Om tre dagar åker vi hem. Vi har haft tre härliga veckor i D:s stad, men det ska ändå bli skönt att komma hem igen. Vi har som sagt haft det jättehärligt. Det bästa har varit att ha så mycket tid tillsammans, det är inget vi är bortskämda med precis. Vi har promenerat, varit på loppis, shoppat, ätit gott, sovit tätt ihop (så tätt vi orkat i värmen) och haft mysiga hemmakvällar. Vi har delat vardagen och det har känts lyxigt. Efter tre veckor i kappsäck börjar jag dock längta efter vårt eget hem. Det har fungerat överraskande bra här rent praktiskt, men det är enklare hemma där vi har tillgång till alla våra saker och där L får lite mer plats.

L har hunnit bli fem månader nu. Det är inte klokt vad tiden gått fort! Hon är en ljuvlig unge. Hon har sovit sämre på nätterna ett tag, men hon är ändå nästan alltid glad. Hon kräver en hel del uppmärksamhet, så jag har inte så långa stunder på mig att greja med något för egen del. L har senaste dagarna sovit en längre stund mitt på dagen och då har jag lyckats få lite extra vila. Det har varit välbehövligt eftersom jag varit vaken så mycket med henne på nätterna. Jag klagar dock inte. Innan vi åkte sov hon ofta hela nätter. Jag vaknade i och för sig ändå och var uppe och tittade till henne, men det kan ju inte hon hjälpa.

Jag får bara till spretiga blogginlägg känner jag. L pockar alltid på uppmärksamhet och jag har bara korta stunder på mig att skriva. Det gör att ett kortare inlägg kan ta flera dagar att färdigställa och jag har inte tid att ordentligt läsa igenom vad jag skrivit. Det kan inte hjälpas. Jag vill skriva för att kunna läsa tillbaka, men L måste komma i första hand.