Resan är viktig för mig, annars hade jag inte valt en så lång tågresa som premiärtur. Vi ska åka till D och tillbringa tre veckor i hans stad. På hemvägen åker D med oss och så har vi en helg här också. Det är skönt att veta att jag har hans hjälp under
den tågresan i alla fall.
Det som bekymrar mig mest är nog hur jag ska komma på och av tågen med all packning. Jag har tänkt till och det bör gå bra, men det är svårt att veta säkert. Sen beror det på hur hjälpsamma medresenärer och tågvärdar är. Jag KAN bära allt själv, men det
vore ju lättare med lite assistans. Det är dock inget jag räknar med.
Jag oroar mig nog mer än jag behöver. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig. Det ÄR en lång tågresa, jag HAR mycket packning och en bebis som aldrig åkt tåg förut, men jag tror innerst inne att det kommer att gå bra - annars hade jag
ju inte åkt! L tycker om bärselen och famnen, därför tänker jag att hon kommer att må gott under resan. Varje etapp är ett par timmar, sen är det bensträckare och tågbyte. Vi klarar detta. Jag och L. Sen min lilla familj samlad. D,
katten, L och jag.