Idag kom en kompis förbi en kort stund. Min kompis är inte ny för L, de har träffats massor av gånger, men det hjälpte inte... L grät sig igenom besöket. Det var en ny slags gråt och hon lät så förtvivlad. Det är svårt att veta hur jag
ska hantera detta och jag hoppas att det är en fas som snart går över. Vi måste träffa andra människor ibland! Den senaste tiden har L ibland gråtit bara jag pratat med någon i längre än tio minuter. Jag blir ledsen och frustrerad när jag inte
lyckas trösta. Det enda som hjälper är att gästen går hem eller att L somnar ifrån.
När vi är själva är L allt som oftast en liten solstråle och jag är så lyckligt lottad som har en så härlig unge.
Om mina inlägg är rörigare och spretigare än vanligt skyller jag på amningshjärna. Eller jag vet inte ens om det finns nån hjärna där inne förresten. Nån slags gröt, sirap eller något annat segt har nog tagit över. Jag kan liksom inte tänka ordentligt.