Jag lyckades inte somna om, så vid sextiden gick jag upp och fixade kaffe och smsade D och systrarna. Fortfarande inställd på att jobba, men tänkte ringa och rådfråga förlossningen om jag skulle kunna få komma in på kontroll.
Efter det ökade styrkan i sammandragningarna. Halv sju smsade jag kollegorna och meddelade att jag inte skulle komma till jobbet. Att det var dags att föda trodde jag inte alls. Jag hade ju inte såååå himla ont ändå. Jag duschade och gjorde mig i ordning
och ringde sen förlossningen vid tjugo i åtta. Jag fick komma in på kontroll. Det var bara att dyka upp när jag hade möjlighet sa de.
Efter samtalet till förlossningen fortsatte det att gå fort. Jag smsade D. Först skrev jag att jag skulle höra av mig när jag varit på kontroll och att han kunde avvakta tills dess i alla fall. Sen gjorde nästa sammandragning så pass ont att jag skrev
igen innan han ens hunnit svara. Jag skrev att han kunde åka så fort han tyckte det var läge på jobbet och så. Som tur var hade han sovmorgon och hade inte hunnit ge sig iväg, för jag skickade ännu ett sms innan han hunnit svara. Jag hade då
fått en blödning och det började så sakta gå upp för mig att det kanske var dags att föda barn ändå. Halv nio gjorde vi oss alla redo på var sitt håll. D fixade tågbiljett, ena systern gjorde sig redo för att skjutsa mig och andra systern började
avsluta på jobbet. Tio i nio hoppade jag in i min systers bil och resan mot förlossningsavdelningen började.