Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Livet

Det är lite för mycket just nu och jag känner mig otroligt splittrad. Lycklig och förkrossad på samma gång. Jag gråter och vet knappt om det är glädjetårar eller ledsna tårar. Troligtvis en blandning. 

Jag är så förälskad i lilla L och överlycklig gällande det faktum att min kompis väntas föda sitt första barn i augusti. I bebisbubblan finns kräk, bajsblöjor och avbruten sömn, men  så mycket kärlek och glädje att det med råge väger upp för det där andra. 

Som motvikt finns alldeles för mycket elände. Det är som om det inte finns någon ände på skiten. Det finns vidriga sjukdomar som jag helst inte vill tänka på alls. Nu tvingas jag möta dessa sjukdomar på närmare håll än jag egentligen mäktar med. Familj, släkt och vänner. Vad det gäller vissa vet vi redan vad vi har att göra med. Vad det gäller en nära anhörig kan vi bara misstänka och gissa i väntan på att få veta om hjärnröntgen visar något. Det känns för jävligt helt enkelt. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: