L fick sin andra dos av Rotarix och så fick hon en spruta i vardera låret. Den andra av de två verkade göra ganska ont, men efter kramar och bröstet blev det bra igen.
Eftermiddagen har varit en bergochdalbana. Vid lunch somnade L och sov som en stock tills dess att hon vaknade mitt i ett gallskrik strax efter tre. Hon var helt otröstlig och grät så att hon knappt fick luft. Tack och lov hade jag köpt alvedon som
jag kunde ge och det verkade ganska snabbt. L orkade efter det vara vaken i lite över en timme och hon sover nu gott. Jag undrar hur hon kommer att må när effekten av alvedonen avtar. En får ge var fjärde timme, så efter sju nån gång kan jag
ge om det skulle behövas.
När jag skulle amma lilla avkomman innan fick jag göra det på golvet. Hon blev nämligen ledsen igen när jag tog upp henne. Jag misstänker att låren är så ömma att hon inte kan ligga i famnen som hon brukar, men på golvet med mig på alla fyra
som en ko gick det bra.
Jag har inte gråtit särskilt mycket sen lilla L föddes (typ inte alls sen förlossningen), men idag kom tårarna. Inte när hon skrek som värst, utan när alvedonen kickat in och hon log matt mot mig. Det var enormt jobbigt att se henne ha så ont och lättnaden
var stor när hon mådde bättre igen.
Jag sitter i soffan, halvt apatisk. Jag borde fixa något att äta, men jag vill inte riskera att väcka Lilla L.