Det är alltså inget farligt med dessa tsunamikräkor, men jag tycker att det är skitjobbigt. Idag kom godnattamningen aningens för nära kvällsgröten vilket fick till följd att allt kräktes upp. Ett nerspytt täcke ligger nu på balkongen i gott sällskap
av de filtar, påslakan och en kudde som jag ännu inte hunnit tvätta. Golvet är städat med våtservetter.
Jag känner mig usel. Jag värderar mig själv efter hur det går för L och just nu går det inget vidare. Hon sover dåligt och vill ammas oftare nattetid nu än när hon var nyfödd. Hon kräks stora mängder minst ett par gånger i veckan. Alltså
inte bara lite bebiskräk i mungipan, utan precis allt kommer upp. Allt kretsar runt L:s sömn och L:s mat och jag får inte till det. Hon sover för lite och vaknar för ofta. Hur jag än försöker med regelbundna tider och mindre men tätare
måltider får jag det inte att fungera. I natt var vi uppe kvart i tre till halv fem och jag är så otroligt trött. Jag försöker dra ner på amningen, men L är inte alls med på det. Hon som alltid varit en så glad unge är nu ofta ledsen. När hon är ledsen
känner jag mig värdelös och misslyckad.
Nu ska jag försöka sluta gnälla och gå och lägga mig i stället. Jag har världens finaste unge och hon vaknar nog snart.