L:s nya grej att resa sig mot allt ställer lite högre krav på mig gällande att vara nära. Hon når plötsligt så mycket fler saker som inte är lämpligt för bebisar och riskerar att ramla och göra sig illa. Hennes humör är svajigt och hon roar sig inte
själv ens kortare stunder. Hon sover helst inte alls, men slocknar förstås till slut ändå. På mig. Att lägga ner henne har inte fungerat.
Den här dagen går inte till historien som en av de bättre precis. Jag tyckte lunchen fungerade okej, men ändrade mig när L kräktes upp allt igen innan vi ens lämnat matbordet. Jag har inte prioriterat varken dusch eller mat för egen del och jag åt
nyss dagens första måltid. Om jag varit tvungen att duscha eller annat så hade jag löst det, men det har inte känts viktigt idag. Jag har inte ens hunnit känna mig hungrig. L har gråtit, skrattat, gnällt och "pratat". Hon bröt ihop alldeles
när jag gick på toa. Jag stänger aldrig toadörren när det bara är hon och jag hemma, men hon tyckte väl att avståndet på ett par meter blev för stort.
Det är en ny dag i morgon och även denna fas kommer att passera.