TROLIGTVIS ja, men redan igår:
Det här med faserna. Jag trodde kanske inte riktigt att det skulle fungera precis så, men L har varit som ett skolboksexempel. Varje ny fas har slagit ner som en blixt från klar himmel.
L gick från att ha varit en nöjd och glad unge tillväldigt labil över en natt. Ena stunden skrattar hon högt, andra stunden är hon förtvivlad. Där emellan hinner hon med generellt missnöje. Allt är i otakt. Hon vill inte vara på golvet, men
är bara nöjd korta stunder i famnen. Hon åt gröt i morse, i övrigt bara bröstmjölk. Lunchen som hon vanligtvis älskar ratades. Hon har inte kommit till ro under dagen och har knappt fått någon sömn. Det var likadant igår. Idag slocknade hon till
slut vid halv fem och det verkar som att hon somnat för natten. Utan kvällsgröt i magen. Jag känner mig ganska maktlös när L är har det jobbigt, men vi tar oss igenom det tillsammans. Det återstår att se hur tidigt vi ska ta morgon
när natten började så tidigt. This too shall pass.