Jag ser det inte som att jag snålar eller offrar något, jag ser det snarare som en utmaning att leva på så lite pengar som möjligt. Jag försökte spara extra innan L kom, så jag har en buffert om utgifterna hopar sig (för det vet jag att de kommer
att göra). Snart är det dags att skifta till vinterdäck på bilen. Eventuellt måste jag dessutom köpa nya däck. Jag klarar inte att skifta däck själv, så däckfirman kommer att få göra det åt mig. Skatten på bilen ska betalas innan jul nån gång.
Sen är det födelsedagspresenter och julklappar som ska inhandlas.
Jag har försökt förbereda så att jag hellre får pengar tillbaka än att behöva betala in i efterhand. Till exempel drar både jobbet och försäkringskassan extra skatt. Jag betalar dessutom in lite mer för elen varje månad. Här fungerar det nämligen
så att jag varje månad betalar en schablonsumma och så läses elmätaren av en gång om året. Har jag använt mer el än beräknat får jag en räkning, men har jag använt mindre dras det på decemberhyran.
Det känns bra att veta att jag köpt blöjor så vi klarar oss ett tag. Jag tror vi har kläder i nästa storlek (74) så det räcker också. Det är annars ganska tunga poster. Jag har haft en enorm tur, så L har fått ärva mycket kläder av sina kusiner.
Hon har även fått mycket i present. Planen är att hinna köpa plagg i 80 på rea/second hand innan L når dit.
Jag är tacksam över att jag har ett jobb att gå tillbaka till så småningom. Även om jag planerar att jobba deltid, så vet jag att ekonomin blir bättre igen framåt våren. Den här månaden är det mesta av pengarna "paxade" redan innan
de ens kommit in på kontot, men jag känner ändå att jag har kontroll.