L:s sömn. Det går inte åt rätt håll precis och jag vet inte om en kan göra något eller om det bara är att vänta ut. Jag har i alla fall inga fler idéer och nu följer jag minsta motståndets lag för att orka.
L blir trött tidigt. Hon äter gröt vid sextiden och somnar sen vid halv sju, sju. Hon sover en halvtimme och vill sen vara uppe ett tag till. Vid cirka nio somnar hon för natten efter att ha ammats och vid tio ungefär börjar stöket. Hon vaknar
inte riktigt, men hon skriker, sparkar och vrider sig och är jättesvår att trösta. Jag tror att hon drömmer mardrömmar. När hon till slut kommer till ro lägger jag henne i sin säng igen. Efter kanske tio minuter repeterar vi och så håller
vi på tills jag ger upp och lägger hennes hos mig. Det är mysigt att samsova, men L kan inte riktigt hantera närheten till mina bröst. Hon drar och sliter i mina kläder för att komma åt att snutta och jag förstår ju att det inte är mat hon behöver,
utan närhet eller tröst.
När L var tre månader ungefär sov hon hela nätter och behövde bara nattammas någon enstaka gång. Hon hade sin tumme att snutta på om hon vaknade. Av någon anledning slutade hon tvärt med tummen och sömnen har varit kass sen dess. Det är nästan två månader
sen nu.
Enligt tips på nätet ska en "ta striden" gällande nattsnuttandet. Det är bara att ge nappen, viska några tröstande ord och visa att en finns där tydligen. Min unge tar varken napp eller flaska och om hon ska höra vad jag säger genom sitt höga
röstläge räcker det inte att viska precis.
Jag förstår inte varför L vaknar när hon somnat för natten, men tänker att det nog hör utvecklingen till och att det kommer att gå över. Behöver hon samsova ett tag för att känna sig trygg, ja då får vi väl samsova ett tag. Jag måste ju
själv få sova lite på nätterna och just nu är det inte läge att "ta striden". This too shall pass och en gör vad en måste för att orka medan man väntar på att lugnet ska infinna sig.