Saknad
Idag när jag och L var på promenad kände jag mig väldigt ensam. Jag ville prata med någon, men visste inte vem jag skulle ringa. Alla har fullt upp med sitt och jag ville inte störa. Då slog det mig vem jag allra helst hade velat prata med.
Mamma. Mamma som hon var förr, innan Alzheimers. Jag saknar henne så vansinnigt mycket trots att hon finns kvar. Det är en märklig känsla. Det gör ont. Det gör så jävla ont.