Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Ingen självdisciplin. Alls.

Om jag lyckats göra nåt vettigt idag? Inte alls. 


Om jag lyckades låta bli att sova middag? Överhuvudtaget icke. 

Om jag klarade av att vänta ut klinikens testdag? Nope. 

Om jag kunde lita på att det första testet visade rätt? No way. 

Om jag kunde tänka: "Hm, nu väntar jag tills på tisdag och använder klinikens test och ser vad det visar?" Inte det heller. 

Om jag satte mig i bilen och körde till ett söndagsöppet apotek för att köpa inte bara ett, utan TVÅ graviditetstest? You bet I did. 

Så...

Nu slipper jag undra om "mensvärken" beror på Lutinus. Jag har däremot en miljard nya grejer att oroa mig över. Men mest är jag bara otroligt lycklig och jag ska försöka att inte tänka på vad som kan gå fel. 


Jag. Är. GRAVID!

2 dagar till testdag

I natt vaknade jag av att jag hade så himla ont i magen. Den ständiga frågan som börjar bli fruktansvärt tjatig: Mensvärk, växtvärk eller biverkning av Lutinus? Oavsett vad så känner jag inte igen det från första försöket. Det var en intensiv ihållande smärta, men en stund senare mattades den av och jag kunde somna om. 


Jag känner mig inte fullt så håglös idag som jag gjorde igår, men jag har inte haft lust att stiga upp ur sängen ännu. Jag ska alldeles strax hasa mig ut i köket och fixa nån frukost, men sängen är så väldigt varm och go att jag har svårt att lämna den. 

Idag ska jag försöka låta bli att sova middag. Det blir så svårt att somna på kvällen om jag gjort det. Graviditet och sömn är två saker jag tänker på nästan oavbrutet just nu och jag längtar konstant efter bägge delar. 

Funderingar

Det här försöket känns annorlunda jämfört med första. Det behöver egentligen inte betyda något alls, men ändå. Jag för anteckningar i stort sett dagligen för att kunna titta tillbaka och eventuellt se något mönster. En av de viktigaste skillnaderna är att inte en enda droppe blod synts till den här gången. Jag vet iofs att det inte heller behöver betyda nåt. Det är normalt att blöda lite. Lika normalt är det att inte blöda alls. Det är normalt att få tidiga symptom. Lika normalt är det att inte känna något alls. Det finns inget sätt att veta förrän jag testar på tisdag. 


Jag känner mig inte gravid, hur nu det ska kännas, men jag kan inte förneka att jag ändå hoppas. Ju närmare testdag jag kommit desto oftare har jag tänkt "tänk om..." Tänk om jag faktiskt får positivt på testet. Tänk om jag faktiskt är gravid. Tänk om jag faktiskt får en liten bebis i månadsskiftet februari-mars nästa år. 

Sen finns den andra "tänk om"-sidan också. Tänk om det inte funkade den här gången heller. Mina arbetsuppgifter kommer att se annorlunda ut. Jag kommer inte att kunna vara borta från jobbet lika "ostraffat" som hittills. Nya kollegor innebär att jag måste förklara min märkliga frånvaro på ett eller annat sätt. Fler kommer att veta. Jag kommer att ställa till det på jobbet. Vara besvärlig och behöva ledigt med relativt kort varsel. 

Dagen idag då. Jag har vilat och sovit. Jag har också duschat, handlat, diskat, vattnat, läst, stickat och lyssnat på ljudbok. Jag har alltså inte slitit ut mig precis. I morgon är dagens happening tvättstugan. Idel äventyr med andra ord.