Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Söndag

Det har hänt något märkligt. Jag har sovit en hel natt! Nio timmars sammanhängande sömn. Jag kan inte ens minnas när jag senast kände mig så utsövd. Det får mig att fundera ännu mer på hur jag egentligen mått senaste tiden. En enda natt med bra sömn är inte tillräckligt, men det är en bra början. 


"Inget ont som inte har något gott med sig" heter det visst. Jag köper det inte helt och hållet, men mitt avbrutna försök kan ha något gott med sig. Jag är tillbaka på ruta ett. Jag nollställer mig. Nu blir det lite tid att hämta andan. Det behöver inte vara dåligt. 

I morgon börjar jag jobba heltid igen. Jag tänker mig att det går om jag är försiktig. Jag ska också försöka få rätsida på min träning igen. 

Jag är ledsen och besviken över att det inte blir något försök på ett tag och jag är orolig inför vad undersökningen kan komma att visa, men jag mår under omständigheterna väl. 

Paus

Det finns alltså nåt i eller på min livmoder som inte ser bra ut. Varför ingen har sett det innan kan man verkligen fråga sig. Jag gjorde en grundlig undersökning i höstas som var utan anmärkning. Okej, det kan ha ändrat sig sen dess kanske. Men jag gjorde ett ultraljud i måndags utan ett ord om ojämnheter i/på livmodern. Fyra dagar senare vill de inte att jag ska gå vidare med mina försök förrän jag undersökts. Jag har ju inte gjort annat än undersökts! I oktober, i januari, i februari och i mars. Vid ultraljudet i februari nämndes ett litet myom, men då sas det att det är vanligt och inget jag kommer att besväras av nu. Frågan är om det första försöket var förgäves pga den där skiten. 


Nu ska jag invänta mens. Efter avslutad mens, men innan ägglossning ska undersökningen göras. Om gynekologen här i stan inte hinner, kan de göra den på kliniken. Undersökningen ingår inte i det jag redan betalat, så det blir ännu en kostnad. Jag fasar dessutom för undersökningen eftersom jag höll på att svimma av smärta senast. 

Om undersökningen visar att myomet (eller vad det nu är) sitter på livmoderns utsida behöver jag nog inte göra något åt det. Vad händer om det sitter på insidan? Hur lång tid tar det innan jag kan fortsätta mina försök om det måste opereras bort? Hur stora är riskerna vid ett sådant ingrepp? Kan jag bli infertil? Kan det vara något annat än myom och isf vad?

Detta försöket avbröts alltså eftersom det inte var något ägg som mognade. Nästa cykel ska jag göra HSS (undersökningen av livmodern) och de inseminerar inte i den cykeln. Jag har långa cykler när jag inte tar några hormoner, så det här kan dra ut på tiden. Ett eventuellt ingrepp då. Hur lång väntetid är det på det?

Jag har väldigt få läsare, men några få tappra verkar kika in regelbundet. Jag känner mig så tom just nu och jag har ingenting att skriva om. Det är mest oro och rädslor som maler i mig. Jag kommer att uppdatera när det händer något nytt, men det blir nog ingen daglig uppdatering framöver. Jag har städat undan kalender och ägglossningsstickor. Jag har raderat gravid-appar på telefonen. Jag har tryckt in Letrozol och Lutinus längst in i medicinskåpet. Allt ligger på is på obestämd tid. 



Fan

Magplask. Avbrutet försök. För små äggblåsor. Livmoderslemhinnan såg inte bra ut heller. Ett myom eventuellt. Nu måste jag göra vidare undersökningar för att se så att myomet inte sitter på livmoderns insida. En insemination görs inte i samma cykel som en sån undersökning. 


Jag gjorde ju den vidriga HSS-undersökningen i höstas utan att något verkade fel. Nu behöver inte äggledarna spolas, men livmodern ska vidgas med vätska för att kunna undersökas bättre. Jag är så ledsen! Det handlar om tid, pengar och fertilitet. Allt sätts på spel. Allt läggs på is. Fan.