Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Mammografi och potta

Igår morse ringde jag bröstmottagningen och berättade om knölen jag hittat i bröstet. Redan på eftermiddagen blev jag uppringd och erbjuden en tid idag klockan tio. Det var en sådan lättnad att bli tagen på allvar och dessutom få en tid så snabbt. 

Mamma och pappa följde med mig till mammografin. Jag behövde hjälp med passning av L och de fick välja om de ville passa henne hemma hos sig eller följa med. De valde att följa med. Pappa tänkte lite längre än vad jag gjorde. Jag tänkte bara på att det skulle vara så enkelt som möjligt för dem att vara barnvakt, han tänkte på att jag skulle slippa vara ensam. Han är klok, min pappa. 

Undersökningen gick bra. De var noggranna och kollade med både mammografi och ultraljud. Knölen visade sig vara en lymfkörtel och allt var helt normalt. Läkaren tyckte att jag gjort helt rätt som kontaktat sjukvården och sa att det bara är att ringa om en hittar något avvikande. 

Nog om det. 

För ett par dagar sedan tog jag fram pottan till L. Jag testade att sätta henne på den - och hon kissade! Jag trodde det var ren och skär tur, men hon har upprepat bedriften flera gånger sedan dess. Hon kan inte tala om att hon behöver gå på pottan, men har jag bara rätt tajming verkar hon förstå vad hon ska göra när hon väl sitter där. 

Omogen magmun

Eftersom L växer som hon ska och kräkningarna inte verkar hänga samman med vad hon ätit drog läkaren slutsatsen att hon har en omogen magmun och att problemet kommer att växa bort. Hade det varit något allergiskt borde jag hittat den röda tråden. 

Det är alltså inget farligt med dessa tsunamikräkor, men jag tycker att det är skitjobbigt. Idag kom godnattamningen aningens för nära kvällsgröten vilket fick till följd att allt kräktes upp. Ett nerspytt täcke ligger nu på balkongen i gott sällskap av de filtar, påslakan och en kudde som jag ännu inte hunnit tvätta. Golvet är städat med våtservetter. 

Jag känner mig usel. Jag värderar mig själv efter hur det går för L och just nu går det inget vidare. Hon sover dåligt och vill ammas oftare nattetid nu än när hon var nyfödd. Hon kräks stora mängder minst ett par  gånger  i veckan. Alltså inte bara lite bebiskräk i mungipan, utan precis allt kommer upp.  Allt kretsar runt L:s sömn och L:s mat och jag får inte till det. Hon sover för lite och vaknar för ofta. Hur jag än försöker med regelbundna tider och mindre men tätare måltider får jag det inte att fungera. I natt var vi uppe kvart i tre till halv fem och jag är så otroligt trött. Jag försöker dra ner på amningen, men L är inte alls med på det. Hon som alltid varit en så glad unge är nu ofta ledsen. När hon är ledsen känner jag mig värdelös och misslyckad. 

Nu ska jag försöka sluta gnälla och gå och lägga mig i stället. Jag har världens finaste unge och hon vaknar nog snart. 

Kräk och kräk och kräk

Idag har jag pratat med BVC om L:s kräkningar. Hon småkräks inte alls längre, men de stora tsunami-kräkorna är kvar. Kaskadkräkning kallade BVC-sköterskan det. Jag har fört anteckningar, men kan inte se någon röd tråd gällande när det inträffar. Ett tag trodde jag det var när hon ätit lax. Sen trodde jag det berodde på att hon var snorig och slemmig i halsen. Ibland tänker jag att det är för att hon ätit för mycket. Tydligen kan det vara så här utan att något är fel, men det bokades ändå in en läkartid. Redan i morgon ska vi träffa barnläkaren och det känns bra. Min senaste teori är att L har en känslig kräkreflex och att minsta lilla kan reta. Till exempel konsistensen på lax eller annan mat, om hon blir lite för mätt eller om det kommer för mycket bröstmjölk vid amning. 

Amning förresten. Jag kommer aldrig lyckas sluta amma. Så känns det just nu.  Dagtid går det ganska bra och L äter rätt så okej av "riktig" mat. Morgon, kväll och natt är svårare. L vill snutta när hon är trött och hon kommer inte till ro utan bröstet. Jag förstår att hon inte kommer att sluta självmant, så jag får ta striden snart. Det är inte läge så länge hon är mitt i utvecklingsfasen, men snart borde hon vara lite stabilare igen.  Just nu är jag så påverkad av L:s usla sömn att jag inte orkar bråka. Jag vet inte om vi ska ge välling en chans till eller inte.   Jag får fundera på det.