Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Totalt äggfri kost

Nu har jag pratat med BVC. De var av annan åsikt än läkaren på vårdcentralen. Allergiutredning kan tydligen inte göras på så små barn och tills vidare är det totalt äggfri kost som gäller. Även för mig alltså, trots att läkaren igår sa annorlunda. Den 22/10 har vi tid hos barnläkaren. 

Jag har ju ätit ägg utan att L reagerat, men nu vågar jag inte chansa. Det är bara lite mer än två veckor till läkarbesöket och fram tills dess är det inga som helst problem att låta bli. När jag berättade om L:s kräkningar för sköterskan (som inte lyssnade ordentligt) föreslog hon att jag helt skulle utesluta mjölkprodukter också. Då höll jag på att börja gråta. Behövs det så gör jag det utan att tveka, men inte på så lösa grunder. Sköterskan hade nog tyckt sig höra att L kaskadkräks vid varje måltid, men så är det ju inte. När jag igen förklarade vid vilka tillfällen kräkningarna kommer ändrade hon sig och sa att det är överskottskräkningar. Jag fick känslan av att sköterskan hade så fullt upp med att prata eller tänka ut vad hon skulle säga härnäst att hon inte lyssnade på vad jag sa. 

Allergi?

Igår fick L testa äggröra. Det är dags att hon får lite bitar för att träna sig på att tugga och BVC sa att ägg är bra att börja med. L har smakat på mat som innehåller ägg, men aldrig ätit rent ägg. Hon fick äta själv och och tyckte det var både otroligt gott och fantastiskt roligt. Hon blev lite röd runt munnen och jag trodde först att hon gjort sig illa på skeden. Sen blev hon lite röd på magen och jag trodde att hon skavt sig på stolen. Därefter blev hon ännu mera röd runt munnen och på läpparna, röd på halsen och alldeles illröd på hela magen. Hon fick upphöjda utslag också, nässelutslag. Eftersom hon var pigg ringde jag 1177 som sa åt mig att åka till barnakuten för koll. Vi la på, men sköterskan ringde upp igen nästan direkt. Hon rekommenderade mig att ringa 112 eftersom det gällde ett så litet barn.  

Ambulanspersonalen kunde bara konstatera att puls och andning var bra, att L inte var allmänpåverkad och att den akuta reaktionen verkade vara över. Efter tre timmar var utslagen nästan borta, men idag är L lite mer prickig igen. 

Så. Idag har vi träffat läkare och L fick kortison för att häva reaktionen. Läkaren sa att det kan bli en reaktion första gången en äter rent ägg, men att det inte måste bli allergi. L ska slippa ägg ett tag och i morgon ska jag kontakta BVC för tid hos barnläkare och vidare allergiutredning. 

Även om andningen inte blev påverkad är jag nu helt nojig och vill kontrollera L:s andning  till och med ännu oftare än vanligt. När vi la oss för att sova igår fick hon sova i min säng från början. Det har aldrig hänt förut.  Hade jag inte gjort så, hade jag troligtvis inte fått någon sömn alls. 

Jag hade hoppats på att få någon medicin att ge om L får ännu en reaktion, men händer det igen ska jag ringa 112 sa läkaren. 

Sexmånaderskontroll

Min lilla tokfia är nu 8490 g tung och 67,5 cm lång. Läkaren sa att hon hade "tjocka goa lår" och att han inte hade något att anmärka på. Vi träffade tyvärr inte vår vanliga BVC-tant idag. Nästa väga/mäta är om två månader och då hoppas jag hon är på plats. 

L:s sömn. Det går inte åt rätt håll precis och jag vet inte om en kan göra något eller om det bara är att vänta ut. Jag har i alla fall inga fler idéer och nu följer jag minsta motståndets lag för att orka. 

L blir trött tidigt. Hon äter gröt vid sextiden och somnar sen vid halv sju, sju. Hon sover en halvtimme och vill sen vara uppe ett tag till. Vid cirka nio somnar hon för natten efter att ha ammats och vid tio ungefär börjar stöket. Hon vaknar inte riktigt, men hon skriker, sparkar och vrider sig och är jättesvår att trösta. Jag tror att hon drömmer mardrömmar. När hon till slut kommer till ro lägger jag henne i sin säng igen. Efter kanske tio minuter repeterar vi och så håller vi på tills jag ger upp och lägger hennes hos mig. Det är mysigt att samsova, men L kan inte riktigt hantera närheten till mina bröst. Hon drar och sliter i mina kläder för att komma åt att snutta och jag förstår ju att det inte är mat hon behöver, utan närhet eller tröst. 

När L var tre månader ungefär sov hon hela nätter och behövde bara nattammas någon enstaka gång. Hon hade sin tumme att snutta på om hon vaknade. Av någon anledning slutade hon tvärt med tummen och sömnen har varit kass sen dess. Det är nästan två månader sen nu. 

Enligt tips på nätet ska en "ta striden" gällande nattsnuttandet. Det är bara att ge nappen, viska några tröstande ord och visa att en finns där tydligen. Min unge tar varken napp eller flaska och om hon ska höra vad jag säger genom sitt höga röstläge räcker det inte att viska precis. 

Jag förstår inte varför L vaknar när hon somnat för natten, men tänker att det nog hör utvecklingen till och att det kommer att gå över. Behöver hon samsova ett tag för att känna sig trygg, ja då får vi väl samsova ett tag. Jag måste ju själv få sova lite på nätterna och just nu är det inte läge att "ta striden". This too shall pass och en gör vad en måste för att orka medan man väntar på att lugnet ska infinna sig.