Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Kräk och kräk och kräk

Idag har jag pratat med BVC om L:s kräkningar. Hon småkräks inte alls längre, men de stora tsunami-kräkorna är kvar. Kaskadkräkning kallade BVC-sköterskan det. Jag har fört anteckningar, men kan inte se någon röd tråd gällande när det inträffar. Ett tag trodde jag det var när hon ätit lax. Sen trodde jag det berodde på att hon var snorig och slemmig i halsen. Ibland tänker jag att det är för att hon ätit för mycket. Tydligen kan det vara så här utan att något är fel, men det bokades ändå in en läkartid. Redan i morgon ska vi träffa barnläkaren och det känns bra. Min senaste teori är att L har en känslig kräkreflex och att minsta lilla kan reta. Till exempel konsistensen på lax eller annan mat, om hon blir lite för mätt eller om det kommer för mycket bröstmjölk vid amning. 

Amning förresten. Jag kommer aldrig lyckas sluta amma. Så känns det just nu.  Dagtid går det ganska bra och L äter rätt så okej av "riktig" mat. Morgon, kväll och natt är svårare. L vill snutta när hon är trött och hon kommer inte till ro utan bröstet. Jag förstår att hon inte kommer att sluta självmant, så jag får ta striden snart. Det är inte läge så länge hon är mitt i utvecklingsfasen, men snart borde hon vara lite stabilare igen.  Just nu är jag så påverkad av L:s usla sömn att jag inte orkar bråka. Jag vet inte om vi ska ge välling en chans till eller inte.   Jag får fundera på det. 

Prioritera

Det är en intensiv period just nu. L är väldigt intensiv. Jag klagar inte, men konstaterar att jag är oerhört trött. Jag får ännu oftare nu än tidigare välja och välja bort. L är prio ett och jag själv är inte prio alls. 

L:s nya grej att resa sig mot allt ställer lite högre krav på mig gällande att vara nära. Hon når plötsligt så mycket fler saker som inte är lämpligt för bebisar och riskerar att ramla och göra sig illa. Hennes humör är svajigt och hon roar sig inte själv ens kortare stunder. Hon sover helst inte alls, men slocknar förstås till slut ändå. På mig. Att lägga ner henne har inte fungerat. 

Den här dagen går inte till historien som en av de bättre precis. Jag tyckte lunchen fungerade okej, men ändrade mig när L kräktes upp allt igen innan vi ens lämnat matbordet. Jag har inte prioriterat varken dusch eller mat för egen del och jag åt nyss dagens första måltid. Om jag varit tvungen att duscha eller annat så hade jag löst det, men det har inte känts viktigt idag. Jag har inte ens hunnit känna mig hungrig. L har gråtit, skrattat, gnällt och "pratat". Hon bröt ihop alldeles när jag gick på toa. Jag stänger aldrig toadörren när det bara är hon och jag hemma, men hon tyckte väl att avståndet på ett par meter blev för stort. 

Det är en ny dag i morgon och även denna fas kommer att passera. 

Oro

Jag känner mig orolig och rastlös och jobbar med att hålla katastroftankarna i schack. Det blir lätt snöbollseffekten när det kommer till oro för min del. Jag tänker så klart mycket på Dante och det triggar annan oro. 

Jag har tre dagar i rad utsatt L för ägg. Det har varit bulle penslad med ägg och lite pannkaka. Alltså väldigt, väldigt lite. Några smulor av bullen ena dagen, typ en kvadratcentimeter pannkaka dag två och idag två kvadratcentimeter pannkaka. Kanske har L blivit lite extra rosig om kinderna, men det kan hon bli då och då i alla fall så det är inte säkert att det hänger ihop. Det är jobbigt att ge henne något som kanske kan göra henne sjuk, men samtidigt känns det bra att testa under kontrollerade former. Nu vet jag i alla fall att det inte är någon fara om hon får i sig litegrann. 

L är för övrigt väldigt krävande just nu. Hon leker inte själv, hon blir lätt frustrerad, ledsen eller gnällig, hon klättrar på allt och hänger i gardinerna. Försöker jag göra något klättrar hon på mina ben. Sitter jag på toa sitter hon stundtals i mitt knä. Enligt appen är det tio dagar kvar av den här fasen.