Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

”Komplimanger”

Graviditet, förlossning och första tiden som förälder har inneburit en del oväntat beröm. Förutom komplimanger rörande det vackra flickebarnet jag fött fram (vilket i och för sig inte var alls oväntat) har jag till exempel fått höra att jag har bra bröstvårtor, det vill säga perfekta för amning. Även om det inte är något jag själv kunnat påverka kände jag mig duktig och sträckte på mig lite extra. Fånigt, men vad fasen. En får vara glad för varje komplimang. 

Idag var det dags för min efterkontroll. "Du kniper som om du aldrig fött barn!" Jodå, tänkte jag. Jag har tränat. Thank you very much. Det var nog faktiskt det märkligaste beröm jag fått, samtidigt kändes det så otroligt bra. Min kropp har fixat att bära och föda ett barn utan större skador. Snipp-klippet hade läkt fint och jag blev så att säga godkänd på dagens kontroll. 

Barnmorskan gick igenom min journal och jag fick svar på varför det blev så bråttom att få ut Lilla L. De hade tydligen sett på ctg:n att hon inte mådde bra. Hon var påverkad av det utdragna förloppet och hade kanske inte orkat kämpa så länge till. Tur att jag inte visste det när det begav sig. Konstigt att ingen förklarade bättre innan jag lämnade BB. Hur som helst piggnade hon till direkt hon kom ut, så allt gick ju vägen.