Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

”Komplimanger”

Graviditet, förlossning och första tiden som förälder har inneburit en del oväntat beröm. Förutom komplimanger rörande det vackra flickebarnet jag fött fram (vilket i och för sig inte var alls oväntat) har jag till exempel fått höra att jag har bra bröstvårtor, det vill säga perfekta för amning. Även om det inte är något jag själv kunnat påverka kände jag mig duktig och sträckte på mig lite extra. Fånigt, men vad fasen. En får vara glad för varje komplimang. 

Idag var det dags för min efterkontroll. "Du kniper som om du aldrig fött barn!" Jodå, tänkte jag. Jag har tränat. Thank you very much. Det var nog faktiskt det märkligaste beröm jag fått, samtidigt kändes det så otroligt bra. Min kropp har fixat att bära och föda ett barn utan större skador. Snipp-klippet hade läkt fint och jag blev så att säga godkänd på dagens kontroll. 

Barnmorskan gick igenom min journal och jag fick svar på varför det blev så bråttom att få ut Lilla L. De hade tydligen sett på ctg:n att hon inte mådde bra. Hon var påverkad av det utdragna förloppet och hade kanske inte orkat kämpa så länge till. Tur att jag inte visste det när det begav sig. Konstigt att ingen förklarade bättre innan jag lämnade BB. Hur som helst piggnade hon till direkt hon kom ut, så allt gick ju vägen. 

Hembesök av BVC

Efter drygt en vecka som förälder är det tydligt hur jag sänkt mina krav. Inför BVC-sköterskans hembesök hade jag som målsättning att ha duschat och klätt på mig. That’s it. Jag hade väl kunnat få på lite mascara eller något annat än mysbyxor, men jag prioriterade inte det. Det kändes inte det minsta viktigt. Det är skönt att jag kan släppa lite på kontrollen. Hur som helst. Jag hann och hade dessutom båda brösten innanför kläderna när det ringde på dörren. Något som inte händer så långa stunder på en dag. 

Dottern passerade kontrollen utan anmärkning. Hon var pigg och alert och hon hade ätit upp sig rejält. När hon föddes vägde hon 3690 g. På läkarkontrollen förra fredagen hade hon gått ner till 3490 g. Idag vägde hon in på 3890 g. Vad min egen vikt ligger på har jag inte tagit reda på ännu. Så länge D är här myser vi till det med lite godis och så, sen ska jag skärpa till mig. Jag ska absolut inte banta, men inte heller äta choklad när jag är uppe och ammar på nätterna. 

Nu väntar täta besök på BVC. Till en början ska vi dit varje vecka, sen mer sällan. Jag har fått kallelse till min efterkontroll på MVC också. Det ska bli kul att träffa min fantastiska barnmorska en gång till. 

Och en sak till. Jag fick räkningen för min sjukhusvistelse idag. Det kostade mig 200 kronor att föda barn. Det kommer en räkning till, den för familjerum och D:s vistelse på BB. Den kommer att vara på några ynka hundralappar. För cirka tusen spänn har jag alltså fött barn och sen varit på BB i två dygn. Alla måltider ingick för de pengarna och vi hade det så fantastiskt bra. Jag ville hem efter två dygn, men jag hade fått stanna längre om jag velat. Jag vet att det inte ser ut så här i alla landsting, men min förlossning och BB-vistelse har varit en väldigt positiv upplevelse. 

MVC

Igår var jag på MVC. Min vanliga barnmorska var inte på plats, så jag fick träffa en annan. Det var inte optimalt eftersom det var dags att sammanfatta graviditeten och skriva ett kortfattat dokument som ska med till förlossningen. 

Jag klickade INTE med denna barnmorska. Hon var absolut inte otrevlig, men jag upplevde att hon inte lyssnade på mig. Hon gav till exempel råd om att jag ska sova en stund på dagen när jag just berättat att jag fortfarande jobbar heltid. Hon malde på om föräldrautbildning och böcker jag ska låna på biblioteket för att vara förberedd inför förlossning. Jag är så förberedd jag kan/behöver/vill vara, men jag fick liksom inte en syl i vädret. Hon hade inte ens skummat igenom min journal, så jag fick berätta hela min historia från början gällande insemination, familjesituation och så. Jag är inte det minsta orolig inför förlossningen, vilket jag talade om. Det hörde hon inte heller. I stället la hon huvudet på sned och sa "Du ska inte ooooooroa dig så mycket. Det kommer att gå såååååå braaaaa!" Jag gav upp till slut och spelade rollen som duktig patient. Jag log och tackade för alla tips. 

Jag tror inte att denna barnmorska är  inkompetent, hon var bara inte rätt sort för mig. Lägga huvudet på sned, prata bebisspåk till magen, nästan dalta med mig och tala om vad jag ska tänka och så - nej tack. Hon frågade till exempel också om jag tänker mig att jag ska amma. 
Mitt svar: Ja, om det fungerar. Går det inte, så går det inte. 
Hon skrev: Vill amma. Vill ha stöd gällande amningen. 
Hon sa samtidigt att det är väldigt viktigt att dokumentet innehåller mina ord. 

Nästa tid på MVC är onsdag om två veckor. En del av mig hoppas att jag då inte är gravid längre, den andra delen av mig hoppas att jag och min vanliga, alldeles fantastiska barnmorska, kan gå igenom dokumentet igen.

Gällande undersökningen fick vi godkänt, jag och bebisen. SF-måttet var tillbaka på sin kurva, järntabletterna har funkat och mitt värde var nu 115. Bebisens hjärtslag mättes till 134 vilket var väldigt mycket lägre än tidigare, men det var tydligen inget att oroa sig för. 

Jag mår inte så bra just nu. Jag är efter tre veckor fortfarande förkyld. Jag är snorig och har ont i halsen. Bebisen ligger långt ner, och det påverkar min rörlighet och min kissnödighet. Min sömn fungerar inte alls. Förutom att jag vaknar av halsbrännan som blivit värre, vaknar jag av hosta, nästäppa, halsont, kissnödighet eller snorighet. Jag hinner då och då under dagarna tänka att jag ska ge upp och gå hem, men jag biter ihop. Förutom timmarna på jobbet gör jag absolut ingenting annat än att vila. Jag kämpar på och jag tar det dag för dag nu. Jag orkar veckan ut, så får jag se hur det känns efter helgen.