Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Utveckling m.m.

(null)

Jag har väl inte så mycket mer att tillägga. Här är vi nu. Jag vaknade i morse av att L skrek i sömnen. Hon vaknade inte heller, utan var liksom fast i vad som verkade vara en riktigt hemsk mardröm. Samma sak upprepades i eftermiddags, och när hon tillslut vaknade var hon fortfarande otroligt ledsen. 

I morgon är det femmånaderskontroll och vaccination. Jag hoppas L mår bättre efter sprutorna den här gången. Efter första dosen tog det flera dagar innan hon var sig själv igen. Vaccin i kombo med utvecklingsfas. Stackars unge. 

Nu är vi i alla fall hemma igen. Det känns väldigt bra, men jag saknar att ha D nära. Vi har börjat planera höstens träffar och vi har bokat litegrann. Det lindrar saknad och längtan en smula. När jag åker med L nästa gång vet jag inte. Det var inte jätteenkelt att åka själv med packning och vagn. Mycket som var bra med tågresorna nu handlade om tur. Vi hade flyt med platser både dit och hem och L kunde ligga i vagnen stora delar av vägen. Så ser det inte ut när det är de ordinarie avgångarna. Kanske vågar jag mig på att åka utan vagn och bara ha bärsele, men det är tungt att inte kunna lägga ner  på närmare tio timmar. Vi har precis kommit hem, så det dröjer innan vi funderar på nästa stora äventyr. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: