Amning förresten. Jag kommer aldrig lyckas sluta amma. Så känns det just nu. Dagtid går det ganska bra och L äter rätt så okej av "riktig" mat. Morgon, kväll och natt är svårare. L vill snutta när hon är trött och hon kommer inte
till ro utan bröstet. Jag förstår att hon inte kommer att sluta självmant, så jag får ta striden snart. Det är inte läge så länge hon är mitt i utvecklingsfasen, men snart borde hon vara lite stabilare igen. Just nu är jag så påverkad av L:s
usla sömn att jag inte orkar bråka. Jag vet inte om vi ska ge välling en chans till eller inte. Jag får fundera på det.
Kräk och kräk och kräk
Idag har jag pratat med BVC om L:s kräkningar. Hon småkräks inte alls längre, men de stora tsunami-kräkorna är kvar. Kaskadkräkning kallade BVC-sköterskan det. Jag har fört anteckningar, men kan inte se någon röd tråd gällande när det inträffar. Ett tag
trodde jag det var när hon ätit lax. Sen trodde jag det berodde på att hon var snorig och slemmig i halsen. Ibland tänker jag att det är för att hon ätit för mycket. Tydligen kan det vara så här utan att något är fel, men det bokades ändå
in en läkartid. Redan i morgon ska vi träffa barnläkaren och det känns bra. Min senaste teori är att L har en känslig kräkreflex och att minsta lilla kan reta. Till exempel konsistensen på lax eller annan mat, om hon blir lite för mätt eller om det kommer
för mycket bröstmjölk vid amning.