Kontrollen gick bra. L svarade inte helt oväntat "Neeeej" på alla frågor, men gjorde ändå det hon skulle. Hon ritade, staplade klossar och pratade om bilderna i en pekbok. Enligt BVC-sköterskan ligger L långt fram i sin språkliga utveckling.
Sprutan märkte hon inte ens, hon blev bara besvärade av plåstret hon fick.
Jag har bett om att få följa upp längden, så i november kommer vi att bli kallade igen. BVC var inte oroliga. Det är tydligen inte ovanligt att byta kurva. Att hon inte är så lång kan delvis bero på mätfel, att det var svårt att mäta då hon inte
mig riktigt stilla, men också på att hon helt enkelt inte är någon lång person. Jag var alltid kort som barn, 164 cm lång nu. Den andra halvan av L:s generiska arv vet jag ingenting om.
Hur som helst är hon en fantastiskt fin unge.