L går på en förskoleavdelning för åldrarna ett till tre. Sex av de större barnen byter avdelning snart och in kommer fem nya. Samtliga av de nya är födda 2018. Då kommer L troligtvis inte vara yngst längre. Det känns
bra att hon började medans de "stora" fortfarande gick kvar och det var lite lugnare. Personalen kommer att ha fullt upp med så många små.
L utvecklas så fort att det är svårt att hänga med. Sen en månad går hon. Hon pratar mer och mer och hon leker på ett annat sätt än tidigare. Hon har till exempel en docka som hon pysslar om och matar med sked.
L är väldigt mammig. Hon brukar krama mig och säga nåt som låter som "mamma, min mamma". Även om mammigheten sliter på mig så älskar jag att höra de där orden. "Min mamma". Jag är hennes mamma. Idag är det precis två år sen jag "gjorde"
henne. Hon är utan konkurrens det bästa jag någonsin gjort.