Jag har nog gått in i det där vissa kallar "spökveckor". Jag känner mig inte särskilt gravid. Visst att jag är något tröttare och hungrigare än vanligt, men det väl typ det enda. Hela graviditeten känns overklig och jag undrar om det verkligen
finns något litet liv i min mage. Jag ska på ultraljud den femtonde och det känns som en evighet dit.
Jag längtar efter att kunna känna fosterrörelser, men minns också att jag oroade mig mer efter att jag känt L första gången. I början kunde det gå hela dagar utan att jag kände henne och varje gång det blev stilla var jag rädd att något var fel.
L var i allmänhet väldigt lugn i magen, så det fanns många tillfällen till oro.