Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Första strykningen...

Jag ska inte säga upp mig och bli målare, det är då ett som är säkert. Det visade sig att jag tydligen är vansinnigt dålig på att måla. Usel.  Helt talanglös. Inte tyckte jag att det var kul heller. Efter första strykninen ser det ut som om ett barn fått gå lös med pensel och roller och jag försöker tänka att oavsett hur det blir, så blir det bättre än det var. Jag blev lite tveksam på färgen under arbetes gång också. Jag har valt en grå färg. I alla fall tyckte jag att den såg grå ut i affären och på hemsidan. På väggen tyckte jag att den gick lite väl mycket åt blått, men nu är det som det är. I morgon ska jag göra om det och jag hoppas innerligt att det ska räcka med två strykningar. 

Positivt med kvällens syssla är att jag i fortsättningen inte behöver vara avundsjuk på dem som målar och fixar i sina hus. Jag har inbillat mig att det är roligt att måla, men mitt första försök kommer nog inte att ge mersmak. Positivt är också att L sov bra under tiden jag grejade. Två korta om-nattningar var allt som behövdes.