Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Tredje kvällen

Tredje kvällen med nattning utan inblandning av bröst och det gick bra. L hade väldigt svårt att komma till ro, men hon tjatade inte alls om amning. Hon var bara övertrött på ett jättemysigt sätt och fnittrade, pratade och gosade. 

Min kropp klarar nedtrappningen bra. Första morgonen spände brösten en del, men i övrigt har det inte varit några större problem. Det blir troligtvis morgonamning några dagar till innan vi sen slutar helt. 

Vi gick till BVC för en extra koll gällande L:s vikt och längd idag. Senast hade hon på en månad bara gått upp 70 g och inte vuxit något på längden, så jag ville veta om det fortfarande stod stilla. Det är lite svårt att veta hur rättvisande längdkurvan är eftersom vi haft olika sköterskor och olika mätstickor, men hennes kurvor har liksom planat ut. Senaste månaden hade hon i alla fall vuxit 1,5 cm och gått upp 270 g. Hon är tillbaka på sina egna kurvor igen, det vill säga lite, lite över medelkurvan gällande vikten och lite, lite under gällande längden. Hon växer alltså som hon ska och jag kan dra slutsatsen att hon får i sig det hon behöver även om hon vissa måltider bara får i sig några brödbitar. 

Jag är lättad över att det går så pass bra som det gör att sluta med amningen. För oss har det varit rätt att låta det ta tid. Amning dagtid slutade vi med när L var nio månader eftersom hon då åt tillräckligt med vanlig mat för att vara redo. Tre veckor senare slutade vi med nattamning. Det var precis så här jag hoppades att det skulle gå till, att vanlig mat skulle ta över så att amningen till sist inte behövs. Jag ville att tänket skulle vara tillvänjning av mat snarare än avvänjning av amning och det lyckades. Jag vet att vissa tycker jag ammat L för länge, men jag vet också att vi har gjort det som varit bäst för oss. Vi är ett bra team, L och jag.