V går inte att lägga ner alls om jag vill att hon ska sova. Dagtid är det helt kört. Hon kan somna i vagnen om vi är ute, men vagnen behöver då vara i rörelse i stort sett hela tiden. Hemma kan hon somna i babysittern eller på golvet, men hon vaknar
efter tio minuter ungefär. Hon sover bara längre stunder i famnen. Jag har ännu inte fått henne att somna i bärselen. Lägenheten är både smutsig och stökig. Ingenting blir gjort med en bebis i famnen. L är ofta ledsen för att min famn alltid
är upptagen. Jag är den sämsta jävla mamman i världen och jag är så trött.
Kvällarna
V har svårt att komma till ro om kvällarna. Ibland går jag runt med henne i en timme eller två innan hon kan slappna av. När jag försöker lägga henne i sin säng vaknar hon. Varenda gång. Det brukar ta minst två, men ofta tre, fyra vändor
innan läggningen lyckas. Mitt i detta brukar L bli hungrig och vilja ha en macka. En macka som hon äter typ tre tuggor av. Antagligen är hon inte hungrig på mat, utan på uppmärksamhet. Nästan varje kväll har jag två missnöjda barn. Varav minst
ett skriker.