Vi har hur som helst haft en jättefin sommar. Vardagen lurar runt hörnet, jobb och förskola börjar på onsdag. Min största oro inför det gäller hur L ska reagera på att vara utan mig. Det gick jättebra på förskolan före semestern, men nu har
vi varit tillsammans dygnet runt i flera veckor, så jag vet inte hur det kommer att bli. Det har varit så otroligt skönt och välbehövligt med semester och de dagarna som är kvar måste till viss del användas till förberedelser. Jag måste
tvätta, plocka ihop L:s extrakläder, regnkläder, skalkläder... Hennes gummistövlar börjar bli små, så jag måste fixa nya. Regnkläder har hon, skalkläderna tror jag att hon fortfarande kan ha.
L har utvecklas otroligt mycket de senaste veckorna. Det kommer fler och fler ord, hon räknar ut saker, drar slutsatser och så har hon fått ett jäkla temperament. När hon till exempel ska bädda ner sin docka och det inte blir som hon tänkt sig kan hon
skrika och kasta saker. Det går fort över, men det är så mycket känslor i den lilla kroppen. Hennes mest använda ord just nu är mamma. Hon säger eller ropar mamma otaliga gånger per dag. Är jag i ett annat rum ropar hon för att kolla var jag
är. Det har kommit fyra nya tänder senaste tiden och hennes fötter är en centimeter längre än när hon fick sina första skor i våras. Den femtonde augusti väntar 1,5-årskontroll på BVC. Jag är nyfiken på hur hon följer vikt- och längdkurvorna. Hennes
första år var vi ju på BVC för jämnan, nu har vi inte varit där sen hon var ett år.
Min längtan efter ett andra barn är oförändrad. Jag tänker ofta på hur otroligt bra vi har det, L och jag, men samtidigt kommer jag på mig själv med att fantisera om livet med L och hennes eventuella syskon. Jag har en kompis som känner sig klar efter
ett barn och jag får känslan av att hon tycker att jag borde vara nöjd som det är, men jag kan inte riktigt förklara varifrån längtan kommer. Jag ÄR nöjd som det är, men längtan efter en graviditet och en ny liten varelse att lära känna finns där
ändå.
Nu har L överraskat och sovit i nära två timmar. Det hör inte till vanligheterna, och jag ska försöka hinna förbereda lite lunch nu innan hon vaknar.