Själva julafton innehöll tomte, klappar, mat och knasiga sovtider. Väl hemma efter firandet bröt L ihop. Hon somnade under julklappsöppnandet, men vaknade när vi kom hem efter att ha skjutsat hem min bror och mina föräldrar. Hon somnade till slut
efter att ha gråtit sig svettig.
På juldagen kom D. Det kändes märkligt först. Det kändes konstigt att inte längre dela säng. Vi var helt ovana vid våra nya roller. Men. Dagarna har gått över förväntan. Vi har umgåtts avslappnat och jag har fått lite avlastning. Jag har duschat
ensam, gått på toa med stängd dörr och när D och L gick för att gunga hann jag både dammsuga och moppa golven. D har sovit i L:s säng. Hon sover ju ändå inte där.
När vi idag vinkade av D vid tåget bröt L ihop. Hon skrek efter honom, tårarna forsade och hon ropade att hon ville följa med. Jag höll ihop tills vi satt i bilen igen. Då grät jag också. Jag har aldrig sett henne så förtvivlad. Hon avgudar verkligen
D.
Nu laddar vi inför nyårsfirande hos min syster. Jag ser fram emot vad 2020 har att erbjuda.