Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Försäkringskassan

Jag har läst om att försäkringskassan betalar ut ersättning för tio dagar om en närstående tar ledigt från jobbet i samband med barns födelse. 

 Från försäkringskassans hemsida:
(null)
Jag, som är en ovanligt korkad kvinna, trodde att en skulle ringa kundcenter för att anmäla detta, registrera ett samband mellan barnet och den anhörige och sen få en blankett hemskickad för att ansöka om pengarna. Herregud, så dum en kan vara. 

Jag väntade en halvtimme i telefonkö för att få prata med handläggare. Handläggaren sa att en ska ringa några dagar efter att barnet fötts och då hunnit få ett personnummer. När jag ifrågasatte det som stod på hemsidan ville han inte riktigt lyssna på mig, utan sa bara att det inte behövs någon blankett. Det gick alltså inte att förbereda detta på något sätt för att det ska gå smidigt sen. En måste ha barnets fullständiga personnummer. 

Jag kände mig bortgjord om dumförklarad när handläggaren avbröt min fråga gällande texten på hemsidan med orden "Nu lyssnar du på mig!" Jag trodde jag läst på, men kände mig som en idiot. 

En annan sak som retade mig:
Handläggaren pratade hela tiden om den närstående som HON. "När barnet föds tar HON ledigt från jobbet och efter några dagar ringer HON till oss..." Efter ett flertal "hon" hade jag inte lust att vara så himla smidig längre. Jag var absolut inte otrevlig, men jag rättade honom och sa att det faktiskt handlar om en han (som om det spelar någon roll) Samtalet hade inte gjort underverk för mitt humör precis och jag ville ha rätt på i alla fall någon punkt. Det kan tyckas som en struntsak, men jag gillar inte när någon antar saker om mig. Handläggaren kunde sagt "hon eller han" eller använt det neutrala "hen". Eller om det nu var så viktigt kunde han ha frågat i stället för att gissa. Ja, jag är lite tvär och stingslig.