Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Det gick bra!

Det gick bra på bvc. Läkaren ställde lite frågor och undersökte Lilla L för att sen konstatera att han inte kunde se något sjukligt med hennes rygg och nacke. Hon är stark och håller huvudet rakt när hon sitter. 

Det är klart att det var en enorm lättnad att få "godkänt", men samtidigt gick besöket så snabbt. Redan i bilen började jag fundera på om läkaren verkligen tittat ordentlig. En av frågorna han ställde var om L skrattar och ler. Leendet har hon haft länge, men hon får inte till något skratt ännu. Är det något jag bör oroa mig för? Jag funderar över bilderna jag visade. Jag missade att visa bilden när hon böjer sig som mest. Hade läkaren tänkt annorlunda om jag visat just den bilden? Han frågade om hon upptäckt sina händer. Upptäckt? Jag svarade ja grundat på att hon suger på tummen (tummarna) och kan gripa leksaker och snuttefilten. Var det så han menade?

Intellektuellt vet jag bättre, men känslomässigt kan jag inte se logiskt på saker och ting. Sköterskan igår fick fart på katastroftankarna och nu måste jag ta kontrollen över dem. Jag vet att jag kan, men att en bvc-sköterska reagerade så som hon gjorde är svårt för mig att släppa. 

Lilla L är en glad bebis som utvecklas som hon ska. Hon är världens bästa unge och jag ska inte låta en ogenomtänkt kommentar om hennes nacke få förstöra något. Jag vet att sköterskan menade väl och nu ska jag släppa detta. 

Oro

Jag har varit orolig över hur L, när hon ligger på golvet, liksom vänder huvudet bakåt och vrider hela kroppen. Jag frågade på bvc senast, hade med bilder på hur hon vrider sig, men bvc-sköterskan lugnade mig. Det var inga konstigheter sa hon. 

Idag var det föräldragrupp på bvc, ledd av en annan sköterska. Bebisarna låg på golvet medans sköterskan pratade. Plötsligt kom hon av sig. Hon hade sett hur L böjde i rygg och nacke och blev väldigt bekymrad. Redan i morgon ska vi träffa både "vår" bvc-sköterska och barnläkaren för att undersöka noggrannare. 

Tack och lov att de hade en tid redan i morgon. Jag har ju redan katastroftankar och nu späddes de på ytterligare. Förhoppningsvis känns det lugnare efter läkarbesöket. Hade jag inte fått en tid så snabbt hade nog oron fått mig att gå sönder alldeles. 

Mors dag

Min första mors dag som mamma. Det är stort att vara mamma, idag och alla andra dagar. 

(null)