L är inte tillräckligt frisk för att vara på förskolan, men hon är väldigt pigg och blir lätt rastlös här hemma. Trolldeg, rita, läsa, bada, leka på rummet, blåsa såpbubblor på balkongen, iPad... Jag försöker sprida ut våra aktiviteter och
hålla på mattiderna för att ändå ha lite rutiner. Idag behöver vi gå ut med soporna och då ska vi passa på att gå en runda med vagnen och leta upp en tom lekplats där vi kan stanna till.
Det är en så overklig situation som uppstått. Vi lever som i en bubbla här hemma och träffar inga andra människor. Det går ingen nöd på oss, men isolering är slitsamt. Jag hade knappt repat mig efter magsjuke-vabben, och nu detta. Jag ser inte på L som
något "svårt" barn, men hon kan vara krävande... Det är "mamma, bär mig" dagarna i ända och hon har svårt att roa sig själv ens kortare stunder. När jag lagar mat står hon bredvid och skriker/gråter "mamma färdig".
Jag biter ihop och gör vad jag behöver, men ibland tänker jag att grannarna måste tycka att jag är en usel mamma. De lär ju höra oss.
Jag funderar mycket på detta med att skaffa barn. Jag vill så otroligt gärna ha en liten till, samtidigt läste jag att Sahlgrenska pausar sina ivf:er delvis på grund av att ingen vet vad Corona gör vid tidig graviditet. Min klinik jobbar på som vanligt
än så länge, men hur kommer det att se ut framöver? Jag tar det dag för dag och fattar inga beslut i dagsläget. Jag har rätt att bryta behandlingen när jag vill, och ingenting händer ändå förrän jag får mens.