Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Längtan och väntan

Jag har varit duktig på att hålla i pengarna senaste tiden, men i förrgår var det äntligen dags för ett välbehövligt frisörbesök. Jag behövde klippa topparna och kapade sex, kanske sju, centimeter på längden och så blekte jag slingor. Det var cirka tio centimeters utväxt. Ingen på jobbet har sagt ett ord. INGEN. Jag bleker så klart slingor bara för min egen skull, men att ingen kommenterat? Jag tvivlar direkt på mig själv och tänker att det måste vara hemskt fult eftersom ingen sagt nåt. Väl spenderad tusenlapp. 


Nu när undersökningen av min livmoder närmar sig väcks barnplanerandet till liv igen. Jag kommer på mig själv med att fundera över var bebisens kläder ska ligga, var spjälsängen står bäst, vilken barnvagn jag ska välja osv. Det är så jäkla dumt att jag hamnar där så lätt. Risken finns ju att jag får ett negativt besked efter undersökningen och det innebär isf ännu mer väntan. Jag önskar att jag kunde hålla mig neutral, men jag längtar så otroligt mycket efter en graviditet och ett barn. Jag ska inte heller sticka under stol med att en föräldraledighet känns väldigt lockande. Mest längtar jag förstås efter själva barnet. Längtan och väntan. Längtan och väntan. 

Sömn

Jag har sovit ovanligt bra de senaste två nätterna. Att det äntligen börjar hända saker igen ger ro. Om en vecka kommer jag att få veta mer om hur framtiden kommer att se ut. Jag fick en sen tid hos läkaren, så jag hinner inte tillbaka till jobbet efteråt. Tur. Vid ett eventuellt tråkigt besked är det skönt att veta att jag kan gå hem och lägga mig bara. 

Cd 1 - äntligen!

Plötsligt händer det. Eller ja, inte så plötsligt kanske. En cykel på 50 dagar blev det till slut. 


Eftersom undersökningen av livmodern ska ske efter mens men före ägglossning började jag direkt jaga rätt på folk. Jag började med att ringa den lokala gynläkaren. Där kunde de ta emot mig i augusti. Det blev lite svettigt ett tag, men när jag ringde kliniken var det inga problem. Det blir längre att åka, men det är det värt. Den 4/5 är det dags. 

Jag frågade lite extra kring undersökningen. Det är till min lättnad inte samma undersökning som när äggledarna kollades. Att kolla livmodern ska tydligen vara lindrigare. Jag vet att äggledarkollen (HSS kallade de det i min journal) upplevs olika och att jag inte tillhör den lyckliga skara som inte känner mer än lite lätt obehag. Det var den värsta smärta jag upplevt så här långt. Hur som helst. Den undersökning som väntar är inte hela grejen med att blåsa upp en ballong inuti mig och det där, utan det "bara" lite koksalt som ska sprutas in. Jag kommer att ta det säkra före det osäkra och ta rekommenderad dos smärtstillande en timme innan. 

Jag passade också på att fråga om medicinering vid långa cykler. När jag sa till barnmorskan jag pratade med att denna cykel var på 50 dagar sa hon: "Nämen åååååh! Klart att du ska få tabletter för det!" Det kändes bra. 

Nu händer det äntligen nåt!!